Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molekylstrålar av dr. R. Schurmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intensiteten. Stern gjorde ett överslag, att till och med om all koppar hade avdunstat, kunde i högsta fall bildas ett enmolekylärt kondensationsskikt. Försöksresultatet var alltså helt i sin ordning.
Intensitetsfrågan är ännu vid denna tid trots den utomordentligt utvecklade försökstekniken det svåra problemet vid molekylstrålförsöken.
Vid förnyade försök spände Stern en försilvrad platinatråd i rörens längdaxel, vilken han omgav med ett med slitsar försett mässingsrör. Genom denna anordnings översiktliga geometriska förhållanden kunde han beräkna kuru mycket platinatråden måste försilvras för att det skulle bliva ett synligt kondensat. Försöket lyckades.
Knudsen hade ungefär samtidigt med Stern för avsikt att göra hastighetsmätningar. Hans apparat fanns redan, men intensiteten räckte icke till för att uppnå ett tillfredsställande resultat.
HASTIGHETSMÄTNINGAR.
År 1920 företog Stern sitt berömda försök att mäta den termiska medelhastigheten hos molekylerna. Grundprincipen i Sterns anordning var, att han lät apparaten rotera vinkelrätt mot strålriktningen med strålkällan som axel (fig. 2). Genom 2 spalter Sx och S2 utblandas en stråle, vilken träffar väggen vid stället P, så länge apparaten är orörlig. Molekylerna utföra en rätlinjig kraftfri rörelse. Roterar apparaten, skulle en iakttagare, som roterar med, icke ha intrycket att molekylerna röra sig rätlinjigt. Han skulle tro, att en kraft påverkar dem. Bero-
Fig. 2. Schematisk framställning av grundprincipen för hastighetsmätningar med Sterns roterande apparat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
