Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molekylstrålar av dr. R. Schurmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att diskutera olika metoder kärför, särskilt med avseende på deras känsligket även för små intensiteter.
1. Kondensationsmetoden. Kondensationsmetoden är den äldsta. Molekylerna kondenseras på en yta med tillräckligt låg temperatur. Avkylningen av ytan måste vara desto kraftigare ju lägre kokpunkten är hos det ämne, som skall kondenseras. Silver kondenseras redan vid rumstemperatur. Vid användning av alkalimetaller måste underlaget kylas med flytande luft. För de permanenta gaserna är metoden icke användbar. En stor fördel vid metodens kvalitativa användning är att kondensat, som ännu icke äro synliga, kunna framkallas. Silver kan enligt ett recept av Liesegang framkallas med en lösning av silvernitrat i hydrochinon med tillsats av gummiarabicum. Ännu känsligare är den av Langmuir angivna ångutvecklingsmetoden. Metallskikt av 1/1000 atomtjocklek kunna framkallas i kadmiumånga.
Kondenseringsmetoden kar den nackdelen, att den icke är kvantitativ. Någon intensitetsmätning är knappast möjlig. För det fall att framkallning har ägt rum, är intensitetsmätningen absolut omöjlig.
Vid synbara skikt är tjockleksbestämningen inom vissa gränser möjlig genom mätning av skiktets ljusgenomsläppligket. Vid mycket tunna skikt är emellertid genomstrålningsförmågan icke proportionell med skikttjockleken. Skikten, som bestå av små kristaller, äga optiska egenskaper, som bestämmas av kristallernas avstånd och storleksförkållanden. Till och med om skiktens tjocklek vore mätbar, skulle icke intensiteten kunna bestämmas exakt, ty kondensatets tjocklek behöver icke variera proportionellt med intensiteten. Skikttjockleken beror förutom av strålintensiteten även av kondensationsytans renket ock temperatur. De kondenserade atomernas rutschande på kondensationsytan spelar en stor roll. Genom ytans kylning uppnår man, att molekylerna icke åter avdunsta. För avdunstningen skulle de beköva mera energi än för sidorörelsen längs underlaget, vilket Volmers, Adhikaris och Estermanns undersökningar visa. Estermann har påvisat »rutscheffekten» på följande sätt. Han har framställt ett tunt silverkondensat av 1/100 atomtjocklek. Den ultramikro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
