Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molekylstrålar av dr. R. Schurmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skopiska observationen av sådana kondensat, som endast hade tjockleken av bråkdelen av molekylskikt, visade befintligheten av enskilda kristaller, som alltså måste innehålla åtminstone 1 000 sammanrutschade atomer, för att vara synliga.
2. Kemiska metoden. Kondensationsmetoden kan också användas på så sätt, att strålmolekylerna reagera kemiskt med underlaget. Ett exempel för detta fall är reduktionen av Mo03 eller W03 genom H-atomer. Reduktionen blir märkbar genom en färgändring. Ur det färglösa Mo03 bildas genom reduktionen det blåvioletta Mo02, ur det gulaktiga W03 det mörkbruna W02. Också med denna modifikation har kondensationsmetoden endast kvalitativ betydelse.
3. Kondensationsvärmemetoden. Metoden består däri, att uppvärmningen av en bolometertråd, som träffas av molekylstrålen, bestämmes. Den termiska energien hos strålmolekylerna är emellertid icke tillräcklig för att ge effekt. Om man emellertid använder H-atomer, tillkommer dessas rekombinationsvärme vid övergången 2H-^H2. Metoden, som sålunda endast kan användas vid H-strålning, har dessutom nackdelen att den ställer de högsta fordringar på katalysatorytans renhet.
Wohlwill har i Steens institut lyckats modifiera metoden till större användbarhet genom utnyttjande av det värme, som kondenserbara substanser avge till den kalla bolometertråden. Temperaturändringarna blevo mycket små, men visade sig tillräckliga för att kunna mätas med den av honom använda apparaturen.
4. Jonisationsmetoden. På senare åren användas mycket ofta två kvantitativa metoder, vars användningsområden bestämmas av naturen hos det ämne, som skall mätas. Den ena, jonisationsmetoden, är huvudsakligast inskränkt till alkalierna. Den andra, manometermetoden, lämpar sig för svårt kondenserbara ämnen.
Langmuir har funnit, att alkaliatomerna joniseras, då de träffa en glödande volframtråd, och lämna tråden som positiva joner. Om man omgiver volframtråden med en metallcylinder, som är negativt laddad mot densamma, angiver den positiva jonströmmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
