Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molekylstrålar av dr. R. Schurmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det totala impulsmomentet är alltså 1 = 1 mätt i enheter
och inställningsmöjligheterna i magnetfältet utgöra 21 + 1 = 3 i gränsfallet av fullständig avkoppling mellan elektronspin och molekylrotation, d. v. s. vid fullkomlig PASCHEN-BACK-effekt. I detta fall skulle O 2-molekylstrålen uppspaltas i ett inhomogent magnetfält i tre strålar, en attraherad, en repulserad och en oavböjd. Den oavböjda strålens maximum har i sådant fall en tredjedel av intensiteten i maximum av strålen utan magnetfält. I det motsatta gränsfallet av en fullständig koppling mellan elektronspin och molekylrotation får man i magnetfältet (21 + 1) *2
(21 + 1) strålar (I = rotationskvanttal). Vid rumstemperatur är det mest sannolika rotationskvanttalet l = 9. Tar man endast hänsyn till rotationskvanttalen till och med l = 15, så blir
l = 15
(21 + 1) *2 fä + 1) — 408, emedan hos 02 endast de ojämna
i = i
rotationskvanttalen komma i betraktande. Av detta framgår självklart, att icke heller monokromatisering kan ge en möjlighet att uppnå ett kvantitativt resultat, utan endast en känslig och
kvantitativ intensitetsmätnings metod. Manometermetoden användes. Det inhomogena magnetfältet förorsakar en breddning av den ej monokromatiserade strålen jämförd med strålen utan magnetfält (fig. 19) jämte en motsvarande försvagning av intensiteten i maximum. Fastställas dessa båda data, strålmaximum utan och med magnetfält, noggrant, så räcker detta till för teoriens kvantitativa prövning, varemot kopplingsförhållandena mellan spin och rotation studeras bättre genom uppmätning av den fullständiga intensitetsfördelningskurvan. Beträffande 02 blev re-
Fig. 19. Intensiteten som funktion av detektor förskjutningen, x = 02-stråle utan magnetfält, o = 02-stråle med magnetfält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
