Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molekylstrålar av dr. R. Schurmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Amerika kava Kurt ock Phipps bestämt syreatomens magnetiska moment mot väteatomens som standard. Grundtillståndet är en inverterad tripplett 3P210- 3P2-termen är stabil. De båda andra äro metastabila. Den observerade uppspaltningsbilden består av en oavböjd ock två avböjda strålar. Därur beräknas de magnetiska momenten 0 ock ± 1.67 ^. Detta resultat överensstämmer med det med kjälp av de optiska data beräknade, vilket är fjLt = ± 1.7l/*g.
Gerlach har undersökt tenn ock bly, som båda visade sig ka omagnetiska atomer. Klabunde ock Phipps i Amerika ka undersökt järn ock därvid fastställt en breddning av strålen till följd av det inbomogena magnetfältet. Vatter i Gerlachs institut har undersökt kobolt, Gerlach själv nickel. Emedan dessa atomer kava invecklade grundtillstånd — Fe: 5D4, Ni: 3F4 — kan man endast erkålla kvantitativa resultat, om strålintensiteten mätes på kvantitativt sätt. Vid alla i detta stycke angivna undersökningar har dock kondensationsmetoden använts. För att kunna säga mera med denna metod än kuruvida atomerna äro magnetiska eller icke, måste man åtminstone mono-kromatisera strålarna.
4. Molekylernas magnetiska moment.
I principiellt hänseende kunna molekylernas magnetiska egenskaper undersökas på precis samma sätt som atomernas med kjälp av stern-gerlach-experimentet. Här är det dock betydligt svårare att draga slutsatser ur försöksresultaten till följd av molekylrotationen. Det tillskott som rotationen ger till molekylens totala magnetiska moment kar storketsordningen av ett kärnmoment och kan alltså försummas hos paramagnetiska molekyler. Däremot är rotationens koppling med elektronspinnet i allmänket mycket kraftig. Att så är fallet visa direkt de undersökningar, som Schnurmann kar genomfört i Sterns institut med O2 och NO. Denna koppling förorsakar, att molekylens inställningsmöjligketer i magnetfältet bliva mycket talrika ock att alltså momentfördelningen blir nästan klassisk. I fallet O2 bidraga tyå elektroner till spinmomentet. Banmomentet är noll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
