Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molekylstrålar av dr. R. Schurmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75 % ortho-väte. Hos para-väte äro protonmomenten antiparallellt orienterade, hos ortho-väte däremot parallellt. Para-väte har alltså intet moment, som förorsakas av kärnspinnet.. Däremot alstrar molekylens rotation ett magnetiskt moment, som också har storleksordningen av ett kärnmoment. Dock hava vid flytande luftens temperatur nästan alla (99 %) para-vätemolekyler rotationskvanttalet noll. Para-väte skulle alltså vid denna temperatur icke hava något magnetiskt moment. Detta bekräftades genom mätningar av Stern och Frisch med rent para-väte. Hos orthoväte stå de båda protonmomenten parallellt. På grund härav är magnetiska momentets belopp 2 protonmoment. Dessutom ger rotationen i detta fall ännu ett bidrag, som icke kan bortskaffas genom temperaturminskning, emedan här 1 är det lägsta rotationskvanttalet.
Kopplingen mellan rotation och kärnspin är svag och säkert upphävd hos de använda fältstyrkorna av ungefär 20 000 G-auss. I fallet av monokromatiserade strålar skulle man erhålla en uppspaltning i (2 L + 1) • (2 S + 1) strålar (L = rotationsimpuls,
S = spinimpuls). I enheter — är ä = 2 ’i = 1 och vid låg tem-
peratur L = 1. Man får alltså 9 strålar. Med Maxwellfördelning motsvarar varje stråle, utom den oavböjda, en Maxwellkurva.
Dessa Maxwellkurvors superposition mätes (fig. 23). Därur kan protonspinnet beräknas, om rotationsmomentet är bekant.
Detta har Bethe först uppskattat under det antagandet, att vätemolekylen roterar som en stel kropp. Hanberäknade så 3 K. M. per rotationskvant.
Men Stern fick den lyckliga idén att även be-
Fig. 23. Magnetisk uppspaltning av en vätemolekylstråle. Intensiteten som funktion av detektorförskiutningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
