Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molekylstrålar av dr. R. Schurmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Storleken av de enskilda komponenternas avböj ning ger det magnetiska momentets värde.
För denna metod är också väteatomen tillgänglig. Rabi, Kellogg och Zacharias hava undersökt väteatomen med fältstyrkor mellan 175 och 306 Gauss och med inhomogeniteter mellan 1,422 och 2,490 Gauss/cm. Resultatet är ett magnetiskt protonmoment av ± 3, 25 ± 10 % K. M. Felgränsen är här säkert för lågt uppskattad, emedan den kemiska metoden som de använde för att påvisa strålen, icke ger streck som kunna mätas noggrant. Resultatet talar dock för, att det höga värdet för protonens magnetiska moment, vilket Stern och hans medarbetare funno, varken kan tillskrivas molekylrotationen eller en ofullständig kompensation av de båda elektrons pirmen i H2-molekylen.
Avvikelsen mellan Sterns och Rabis värden betyder ingenting, så länge det sista icke grundas på en kvantitativ metod för strålintensitetsmätning.
Rabi, Kellogg och Zacharias hava också mätt deutonmomentet. Resultatet blev it 0.7 7 dz 0.2 K. M.
Hos alkalierna kunna de fordringar, som ställas på intensitetsmätningen, lätt uppfyllas med hjälp av jonisationsmetoden. Rabi och Cohen fingo för natrium det mekaniska spinnet I = | (i h
enheter —). För K39 hava Rabi, Millman och Fox mätt spinnet 7 = § och det magnetiska momentet dt 0.38 K. M.
DE BROGLIE-VÅGOR.
Sedan Davisson och Germer hade påvisat elektrondiffraktionen kunde man icke vara säker på att även neutrala molekyler, som hava stor massa i förhållande till elektroner, skulle följa reflexions- och diffraktionslagarna. Elektronerna intaga i detta hänseende en medelställning mellan ljus och materia. De intränga på samma sätt som röntgenstrålar i kristallgittret. Deras diffraktion är en volymeffekt. Undersökningarna av Stern och hans medarbetare Knauer, Estermann och Frisch visade, att mole-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
