Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metoder för strålningsmätning vid Radiumhemmets Fysiska laboratorium av fil. dr. R. M. Sievert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för omgivningen. Radiumkvantiteten är i dessa apparater 3—5 g radiumelement fördelad på 50 eller 100 mg guld-platinatuber av det slag, som fig. 6 visar. Tuberna äro placerade i fyra sektorer, vilka äro rörligt infästade i en kassett. Kassetten kan med hjälp av en c:a 35 cm lång nyckel (se fig. 5) flyttas från den ena kanonen till den andra. Sektorernas läge kan ändras med hjälp av en på nyckeln fäst spak, så att de intaga ett centralt läge vid det mindre fältet och flyttas isär för det större fältet. En enkel anordning förhindrar kassettens insättande med sektorerna i felaktigt läge. Medelavståndet radium—hud är c:a 6 cm och filtreringen ekvivalent med c:a 6 mm bly. Varje behandling tager i i regel 1—2 timmar och den sammanlagda tiden för bestrålning på ett och samma fält högst 8—10 timmar. Ofta gives en sådan behandling på flera fält (intill 5—6 st.).
Det råder intet tvivel om att »kanonbehandling» med denna teknik i många fall giver bättre resultat än röntgenbehandling enligt nu vanliga metoder. Huruvida detta är beroende på en gynnsammare verkan av den hårdare strålningen eller på andra faktorer, t. ex. den långa bestrålningstiden, är ännu ett olöst problem.
DOSERINGSTEKNIKENS UTVECKLING.
Kännetecknande för de första årens trevande försök att lösa doseringsproblemet var, att man sökte hjälpa sig fram med ett flertal olika metoder, de flesta baserade på strålarnas förmåga att framkalla kemiska reaktioner, isynnerhet sådana som medföra färgförändringar. Man förbisåg alltså den inom fysiken redan då väl utarbetade ionisationsmetoden.
För kvantitativa bestämningar av röntgenstrålning använde Holzknecht (1902) färgförändringar hos olika alkalisalter,
Fig. 6. Radiumtub för användning i kanon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
