Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metoder för strålningsmätning vid Radiumhemmets Fysiska laboratorium av fil. dr. R. M. Sievert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med åren 1917—18 började emellertid en ny epok i utvecklingen. Ett mera intimt samarbete mellan fysiker och medicinare hade kommit till stånd, och ett av de förnämsta resultaten blev den tyske medicinaren Krönigs tillsammans med fysikern Friedrich grundläggande verk »Die physikalischen und biologisehen Grundlagen der Strahlentherapie». Författarna framdrogo i denna utomordentliga bok till kritisk granskning ett flertal problem, som under de närmaste åren, ja, ända intill nuvarande tid, skulle komma att utgöra grundvalen för forskningen på dessa områden. Märkligt är att man till många av dessa problem här även finner lösningar, vilka i princip äro förvånansvärt lika dem, som senare erhållits med förbättrad teknik och med bättre teoretiska förutsättningar. Så leder t. ex. den internationella r-enheten delvis sitt ursprung till detta arbete. De teoretiska och praktiska förutsättningarna för mätning med små ionisationskammare klarlades i sina huvuddrag, och sådana i denna dag ytterst aktuella problem som t. ex. de biologiska verkningarnas beroende av bestrålningstiden och av en uppdelning av dosen, upptogos här till behandling. Ja, till och med urtypen för den moderna »radiumkanonen» (se sid. 174) kan spåras till denna källa.
Inom den medicinska radiologien hade man intill denna tid ej klart för sig, vad man egentligen mätte vid ionisationsmätningar. Visserligen visste man, att med stigande genomträngningsförmåga hos strålarna en allt mindre kvantitet av den totala energien absorberades och producerade ioner i ionisationskammaren, samt att sekundärstrålar från kammarens väggar ytterligare komplicerade förhållandena, men ingen hade hittills gjort en ur medicinsk synpunkt sett systematisk utredning i saken. Friedrich framhöll emellertid nu med stöd av ingående undersökningar följande för doseringstekniken viktiga fakta:
1) Differenserna i förhållandet mellan absorptionen i luft och i vatten äro för de olika strålningskvaliteter, som förekomma inom röntgen- och radiumterapien, så små att de sakna betydelse.
2) Både absorption och sekundärstrålning äro praktiskt taget lika i muskelvävnad och i vatten, varför mätningar i s. k. vatten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
