Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metoder för strålningsmätning vid Radiumhemmets Fysiska laboratorium av fil. dr. R. M. Sievert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gandes berättigande har på senare tid dragits i tvivelsmål. Approximativt torde formeln dock gälla, åtminstone om endast lätta atomer avses.
Om röntgendoseringen av i dag kan man säga, att den arbetar med relativt tillförlitliga instrument och har en dosenhet och en intensitetsenhet (r per min.), som äro någorlunda tillfredsställande. Annorlunda är det emellertid med doseringen av y-strålning. Mättekniken utvecklades här mycket långsamt. Ännu i dag kan man på sina håll få se doser angivna i milligramtimmar (radiumkvantiteten X behandlingstiden) utan att bestrålningsanordningens dimensioner och filtrum eller avstånden från strålningskällorna till hud, tumör o. s. v. antecknats. Först de senaste åren hava givit radiumterapien sådana medel i sin hand, som möjliggöra mätning av strålningen under de komplicerade förhållanden, som ofta förekomma inom den praktiska radiumterapien. Metoderna för matematisk beräkning av strålningsfördelningen från preparat av olika form hava också förbättrats, vilket är av stor vikt i de många fall, där mätningar ej kunna utföras. En internationell dos- eller intensitetsenhet har man ännu ej. Den aktuella frågan är för närvarande om den nyssnämnda r-enheten bör utsträckas även till y-strålningens gebiet, eller om man för detta bör använda en helt annan enhet. Svårigheten att vid mätning av y-strålar eliminera väggeffekten är uppenbar, r-enheten fordrar därför en extrapolering av de med »luftväggskammare)) erhållna värdena, vilket enligt flera forskare anses innebära stor osäkerhet.
Vid Radiumhemmets Fysiska Laboratorium har för y-strålar sedan 1921 använts en på följande sätt definierad »geometrisk enhet»:
»Enheten för y-strålningens intensitet är den strålningsintensitet, som finnes på 1 cm avstånd från ett radiumpreparat, innehållande 1 g radiumelement (rent radiumsulfat) i jämvikt med sina sönderfallsprodukter, under förutsättning att strålningskällan i alla riktningar omgives av 0.05 cm ren platina, och att preparatet jämte filtrum är så litet, att strålningskällan kan anses vara punktformig. Denna enhet kallas ’intensitet curie’ och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
