Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glödelektrisk emission från med främmande substanser beklädda metallytor av dr. G. Siljeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 6. Richardsons räta linje för torium enligt Zwikker (I), och för toriumbeläggning å volfram enligt Brattain och Becker (II: / = 2.0 och III: / = 1.2; punkterna experimentellt bestämda, linjerna bestämda ur empirisk analys).
frigöringsarbetet hos en katodyta icke är konstant utan avtager när antalet på ytan förefintliga adsorberade atomer stiger. Detta medför alltså att emissionsströmmen (eller dess logaritm) ej lineärt tilltager med växande aktiveringstid, ehuru själva ytbeläggningen likafullt konstant ökar med tiden.
De av Langmuir uppmätta numeriska värdena stämma rätt väl överens med Brattains och Beckers. Att Langmuirs aktiveringskurvor ej visa något emissionsmaximum torde bero på att aktiveringstemperaturen var för hög. Om denna är tillräckligt låg eller om torium påföres katodytan utifrån uppträder alltid ett tydligt maximum.
Fig. 5 visar en serie av Richardsons räta linjer, för olika toriummängder (/ = 0 — 1) på en volframtråd. För maximal aktiv beläggning (/ = 1) erkålles kärur elektronfrigöringsarbetet
qT = 2.86 Volt-e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
