Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glödelektrisk emission från med främmande substanser beklädda metallytor av dr. G. Siljeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så länge katodytan bibehåller sin aktiva beläggning konstant, kommer emissionens temperaturberoende att tölja Richardsons ekvation. Med växande temperatur kommer emellertid återförångningen av cesium att göra sig mera gällande för att slutligen bli så stor, att de atomer, som träffa katoden, ögonblickligen förångas. Emissionen kommer därför, som framgår av Richardsons »räta» linje fig. 12 att växa till ett maximum för att sedan vid ytterligare temperaturförhöjning falla mot ett värde karakteriserande en ren volframyta. Det på figuren återgivna emissionsförloppet svarar mot en temperatur av 40° C bos urladdningskärlet. Höjes denna temperatur ytterligare, kommer till följd av det ökade cesiumångtrycket fler cesiumatomer att per tidsenhet träffa katodytan. Till följd härav kommer den för emissionen gynnsamma storleken av det aktiva skiktet att kunna upprätthållas vid högre katodtemperaturer än vid lägre kärltemperatur. Det karakteristiska maximat i emissionens temperaturberoende kommer således att förskjutas mot högre temperaturer. Denna förskjutning återfinnes i fig. 13, som framställer (den logaritmerade) emissionsströmmens beroende av katodtemperaturen vid olika temperaturer hos urladdningskärlet.
Fig. 13. Glödelektrisk emission från en cesium-volframkatod vid olika temperaturer hos urladdningskärlet, d. v. s. vid olika ångtryck. i — emissionsströmtätheten i Amp/cm2. Enligt Langmuir och Kingdon30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
