Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glödelektrisk emission från med främmande substanser beklädda metallytor av dr. G. Siljeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10) Cesium-syre-volframhatoden.
Det finns emellertid en annan metod än nyssnämnda att vid hög katodtemperatur upprätthålla det aktiva skiktet på volframytan. Volframytan kan nämligen överdragas med ett skikt av någon substans, som kraftigare än den rena metallytan adsorberar cesiumatomerna. En lämplig sådan substans är syre. Där-
Eig. 14. Emissionsströmmens temperaturberoende hos olika katoder med monoatomära ytbeläggningar. Enligt Langmuir31.
vid förfar man lämpligen så, att en volframtråd uppvärmes några sekunder till temperaturer mellan 1,000—1,500° C i en förtunnad syrgasatomosfär, eller också utsattes den kalla volframtråden någon tid för inverkan av syrgas t. ex. under atmosfärstryck. Sedan tråden på endera sättet försetts med en tunn oxidhinna, behandlas katoden på vanligt sätt med cesiumånga, varefter katodtemperaturen höjes till mellan 1,000—1,300° C under några sekunder. En på så sätt framställd katod lämnar en avsevärt starkare emissionsström än motsvarande cesium-volframkatod. I fig. 14, som är hämtad ur ett arbete av Langmuir, finnes en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
