Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glödelektrisk emission från med främmande substanser beklädda metallytor av dr. G. Siljeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i högsta grad beroende på den förbehandling, oxidskiktet genomgått. Vid en väl aktiverad katod är tvärmotståndet lågt, men genom upprepade desaktiveringar och reaktiveringar förändras skiktets struktur så att tvärmotståndet kan antaga höga värden. Härigenom måste en högre anodspänning användas för att vid samma antal emissionscentra erhålla en viss emissionsström.
Det jouleska värme, som emissionsströmmen alstrar vid sin passage genom oxidskiktet, höjer naturligtvis katodens temperatur. Då emellertid de största och gynnsammast belägna emissionscentra övertaga en större del av elektronutsändningen kommer temperaturen att i närheten av dessa centra vara högre än annorstädes. Härigenom underlättas ytterligare elektronutsändningen från dessa centra, så att temperaturen ytterligare höjes. Slutligen komma enstaka emissionscentra att övertaga hela emissionsströmmen och genom sin lokalt förhöjda temperatur att tydligt avteckna sig mot den övriga katodytan såsom s. k. glimpunkter. Uppkomsten av glimpunkter befrämjas särskilt, om katoden drives med mycket låg temperatur och uppträder framför allt vid gasurladdningar. Höjes temperaturen tillräckligt mycket, sker en mera allsidig formering av katoden och emissionsströmmen fördelar sig jämnare över ytan. Den förhöjda katodtemperaturen verkar även direkt förstörande på glimpunkterna, ty genom en ökning av deras redan förut höga temperatur framtvingas en stark förångning av de där lagrade aktiva metallerna. Genom att förändra katodens temperatur och allmänna formeringstillstånd kan alltså uppkomsten av glimpunkter i viss utsträckning befrämjas eller förhindras. Vid högvakuumrör för förstärkning o. dyl. undviker man helst glimpunktförsedda katoder på grund av den instabilitet, som de lätt införa i urladdningsförloppet. Vid gasfyllda urladdningsrör har däremot glödkatoder med glimpunkter som emissionskällor ofta använts, då härigenom en separat uppvärmning av katoden blir överflödig.
En väl formerad katod med ett stort antal emissionscentra och ett lågt tvärmotstånd hos oxidskiktet kan emellertid då den drives vid för låg temperatur reagera även på annat sätt än ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
