Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glödelektrisk emission från med främmande substanser beklädda metallytor av dr. G. Siljeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärnmetallens sammansättning högst väsentligt inverkar på emissionens styrka. I viss utsträckning förklaras detta inflytande dock genom kärnmaterialets reducerande inflytande på jordalkalioxiden, men frågan är om denna tolkning räcker till. Det har nämligen visat sig, att för samma sammansättning på oxidbeläggningen erhålles från en katod försedd med platinakärna samma emissionsström per ytenhet vid 950° C som från en katod med en kärna av konelmetall vid 775° C.
Lowry anför även ett annat ofta observerat sakförhållande som stöd för denna teori. Om en katod upprepade gånger desaktiveras genom kortvarig uppkettning till 1,200° C eller däröver, så erhålles vid förnyad formering så småningom endast en ringa bråkdel av den ursprungliga emissionsströmmen. Detta skulle nu bero på en ökande sammansintring av det oxidskikt, som elektronerna ka att passera, när de från frigöringskällan nära kärnmetallen söka sig ut mot anoden, varvid sammansintringen skulle betinga ett ökat okmskt motstånd kos skiktet.
Ytterligare argument kunna anföras för de båda teorierna för elektronkällans läge inom oxidkatoden. Något avgörande bevis för någon av dem har ej kunnat presteras; dock synes det, som om den första teorien, enligt vilken emissionscentra funnos på katodytan f. n. vore den mest välgrundade uppfattningen, särskilt som flera av de fakta, som tala för »kärnmetallteorien», kunna mer eller mindre lätt infogas i »ytbeläggningsteorien». Den senare erkåller också ett visst direkt stöd genom elektronoptiska fotografier av oxidkatoder. Teorien om emissionskällan nära kärnmetallen har dock särskilt i U. S. A. fortfarande ivriga förespråkare.
Själva den icke sönderdelade oxidbeläggningen, som alltså ej deltager i det egentliga frigörandet av elektroner, spelar likväl en viktig roll vid emissionsprocessen vid sidan av dess uppgift att vara det utgångsmaterial, varur emissionscentra bildas. Vare sig emissionskällan befinner sig nära kärnmetallen eller på katodytan, måste ju kela den emitterade elektricitetsmängden passera oxidskiktet, vars elektriska ledningsförmåga följaktligen inverkar på emissionsförloppet. Det visar sig nu, att denna ledningsförmåga, katodens »tvärmotstånd», för en ock samma temperatur är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
