Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glödelektrisk emission från med främmande substanser beklädda metallytor av dr. G. Siljeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vunna slutledningarna. Fig. 21 visar tre elektronmikroskopiska fotografier av en torium-volframkatod vid 1,350° C enligt en undersökning av Bruche ock Johansson. 9 Denna katod var ej speciellt föraktiverad, varför på bilden a endast enstaka emitterande toriumcentra framträda. Vid fortsatt upphettning utbreder
Mg. 21. Elektronmikrofotografi av en torium-volframkatod (först. 60 ggr). Enligt Bruche och Johansson.
sig torium från dessa punkter, som representera »kratrar» (korngränser), genom vilka ny metall lätt diffunderar ut över katodytan (bild b ock c). Vid denna låga temperatur blir, som synes av bild c, denna dock ej fullt likformigt överdragen med aktiv substans. En väl aktiverad katod äger, som samma för-
Fig. 22. Elektronmikrofotogran av en oxidkatod (först. 30 ggr). Enligt Knoll, Houtermans och Schulze.
fattare kunna visa, en tämligen homogent emitterande yta. De i fig. 21 återgivna bildserierna äro emellertid så tillvida intressanta, som de tydligt visa, att toriumatomerna ej, som den LANGMUiRska teorien antager, äro bundna vid en bestämd plats på katodytan, utan faktiskt kunna röra sig längs denna.
Fig. 22 återger enligt Knoll, Houtermans och Schulze23 en elektronmikroskopisk avbildning av en oxidkatod med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
