Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm Carlheim-Gyllensköld som jordmagnetiker av lektor Kurt Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgifter från 14 registreringsobservatorier för tiden 1902—1920,
och med stöd av dessa koefficienter finner han perioderna i
termerna med klotfunktionerna P(x2) och.Pi^.
Anmärkningsvärt är, att Bartels finner negativ. Hans jämförelse
refererar till Carlheim-Gyllenskölds värden från 1896:
Bartels —12,000 + 1,000 + 750 år
Ö.-G. + 3,147 + 1,381 + 454 år.
Bartels anser, att hans undersökning, som även omfattar en
beräkning av sekulärvariationen för de 14 observatorierna med
termer till och med andra ordningen, utvisande dålig
överensstämmelse med observerade värden, leder till det resultatet, att
utvecklingen i klotfunktioner ej lämpar sig för framställning av
sekulärvariationen, emedan denna serieutveckling konvergerar
än långsammare än serien för det permanenta fältet. Vidare
anser han, att sekulärvariationen i motsats till
Carlheim-Gyllenskölds och Schusters åsikt ej är någon planetarisk företeelse
med någorlunda likformig giltighet för hela jorden utan bunden
till vidsträckta inhomogeniteter i jordskorpans övre lager. Mot
Bartels’ kritik kan man nog göra gällande bl. a., att hans 14
stationer äro för få och för olikformigt fördelade över jordytan,
att tidsintervallet 18 år är för kort för att utesluta eller utjämna
inflytelse av oregelbundna årliga ändringar i elementen, att hans
sammanslagning av årsmedia till 6 grupper om 3 år vardera kan
medföra en viss godtycklighet och att det därför må anses
förhastat att på grundval av det lilla ehuru noggranna materialet,
som Bartels’ förfogar över, låta en undersökning omfattande ett
18-årigt intervall dominera över Carlheim-Gyllenskölds, som
omfattar 350 år, och att påstå, att Carlheim-Gyllenskölds
teori ej låter förena sig med verkligheten. Men å andra sidan
kan man ej förneka, att teorien står inför skärpta konfrontationer
med verkligheten.
Carlheim-Gyllensköld var själv i hög grad medveten om
sekulärvariationsproblemets svårigheter. Hans jämförelser mellan
observerade och beräknade värden syftade också längre, än vad
en jämförelse vanligen plägar, nämligen mot en anpassning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
