Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några drag ur kärnfysiken av docent Hannes Alfvén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har spektroskopien spelat en stor roll vid utforskningen av
elektronhöljets struktur. Det oerhört omfattande experimentella
material, som samlats, har givit en god grund, när det gällt att
utforska de lagar, som gälla i atomens mikrokosmos, och sedan
den ursprungliga Bohrska teorien (från 1913) omgestaltats av
Schrödinger, Heisenberg, Dirac m. fl. i enlighet med
kvantmekanikens krav, har man fått en god överensstämmelse mellan
teori och experiment, åtminstone på de fundamentala punkterna.
Man kan nog därför säga, att även om många betydelsefulla
problem återstå att lösa, är dock elektronhöljets fysik ett i stort
sett tämligen väl genomforskat område.
Helt annat är läget inom kärnfysiken. Då kärnorna utav
elektronhöljet äro ganska väl skyddade mot yttre ingrepp har det
varit betydligt svårare att få någon uppfattning om deras
byggnad, och trots de senaste årens mycket omfattande undersökningar
torde det ännu dröja innan kärnfysikens viktigaste problem
definitivt lösts.
KÄRNORNAS LADDNING OCH MASSA.
Man känner flera hundra olika slags atomkärnor, som skilja
sig till sin elektriska laddning och sin massa. Laddningen kan
uppgå till mellan en och (åtminstone) 92 positiva elementarkvanta
(= 4.80 • 10-10 elektrostatiska enheter). Om en atomkärna har Z
positiva enhetsladdningar, måste det omgivande elektronhöljet
bestå av Z negativa elektroner för att man skall få en neutral
atom. Då elektronkonfigurationen bestämmer de allra flesta av
atomens fysiska och kemiska egenskaper, äro dessa alltså ytterst
beroende av kärnladdningen. En kärna med t. ex. Z = 8 omger
sig alltså med 8 elektroner, och denna elektronkonfiguration har
de egenskaper som äro utmärkande för en syreatom. Om man
ordnar atomerna efter stigande kärnladdning, får man det periodiska
systemet. — Man brukar kalla Z för atomens eller kärnans
atomnummer.
Om än kärnladdningen (direkt eller indirekt) bestämmer de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
