Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några drag ur kärnfysiken av docent Hannes Alfvén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härav, att kvävekärnan kunde utsända protoner vid
bombardemang med a-partiklar. Reaktionen är härvid följande
^N + fc-^O + iH
eller i ord uttryckt: om en kvävekärna (kärnladdning = 7) med
atomvikten 14 beskjutes med en a-partikel, så övergår den under
utsändande av en proton till en syrekärna (kärnladdning 8) med
atomvikten 17 (alltså icke den
vanligaste syreisotopen).
Fortsatta undersökningar ha
visat, att ett flertal — men långt
ifrån alla — lätta kärnor reagera
på samma sätt som kvävekärnan.
Låt oss något närmare studera
vad som sker vid en sådan
elementomvandling, a-partikeln är en
heliumkärna (Z = 2, M = 4) som
vid ett radioaktivt sönderfall
utslungats med en hastighet på
något 10,000-tal km/sek. och en
energi på några millioner
elektronvolt. Om den råkar komma
i närheten av en kvävekärna
(Z = 7, M = 14), repelleras den
äv kvävekärnans positiva
laddning. Den elektriska potentialen
i närheten av atomkärnan
framgår av fig. 4. På relativt »stora» avstånd (> 5 • 10-13 cm) från
kärnans centrum är potentialen proportionell mot —. Här verkar alltså
en vanlig Coulombsk repulsion på a-partikeln. Men innanför
en viss kritisk radie r0 som man brukar beteckna som kärnradien,
börjar en attraktionskraft att göra sig gällande, och potentialen
faller snabbt och blir för mindre avstånd starkt negativ. Med
andra ord, om en a-partikel har kommit åtminstone något
innanför r0, kvarhålles den i kärnan av en kraftig attraktion.
Fig. 4. Den elektriska potentialen
omkring en atomkärna. (Chadwick
och Feather.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
