Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några drag ur kärnfysiken av docent Hannes Alfvén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är utan vidare klart, att man skulle kunna framställa
»konstgjorda» a-partiklar genom att accelerera heliumioner med
några millioner volts spänning. Sådana spänningar äro emellertid
mycket svåra att använda i urladdningsrör. Nu visar
vågmekaniken som nämnt, att även partiklar med relativt liten energi
kunna tränga igenom kärnans potentialbarriär, ehuru
sannolikheten härför mycket snabbt avtar, när partikelns energi minskar.
Detta kompenseras emellertid av att man i ett urladdningsrör kan
uppnå en strålningsintensitet av betydligt större mått än den som
ett radioaktivt preparat ger. Ett gram radium utsänder 3.7 • 1010
a-partiklar per sekund. Men en elektrisk ström av en så blygsam
styrka som 10 ^ A (= 0.00001 ampere) transporterar icke mindre
än 6.2-1013 envärda ioner och är således ekvivalent med ett
preparat på 1.7 kilogram radium.
KÄRNREAKTIONER VID PROTON- OCH
DEUTONBESKJUTNING.
Ännu gynnsammare bli förhållandena om vi i stället för
heliumioner accelerera protoner eller deutoner (positiva ioner av lätt
eller av tungt väte; jfr Kosmos 1933, sid. 128). Då vätekärnornas
laddning endast är ett elementarkvantum (mot a-partikelns två),
repelleras de icke så kraftigt av det Coulombska fältet kring
atomkärnorna och ha därför större utsikt att kunna tränga in.
De banbrytande försöken, som visade att det var möjligt att
åstadkomma kärnreaktioner med av höga spänningar accelererade
ioner, utfördes av Cockcroft och Walton 1932 (i Cambridge).
De använde protoner som de accelererade med 700 å 800 kV. Deras
experiment finnas beskrivna i Kosmos 1933, sid. 141, där även
andra metoder att åstadkomma de erforderliga höga spänningarna
utförligt skildras.
Det nya och ytterst givande forskningsområde som dessa
experiment öppnat, har bearbetats i ett mycket snabbt tempo. I
Cambridge ha undersökningarna fortsatts av Cockcroft och
Oliphant jämte många medhjälpare. Bland de många andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
