Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några drag ur kärnfysiken av docent Hannes Alfvén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna tillsammans till en a-partikel, som i viss mån för en
självständig tillvaro i kärnan. — De ämnen som ka atomvikter
divi-sibla med 4 äro de vanligast förekommande, och detta tyder på att
deras kärnbyggnad är ovanligt stabil. Till dessa ämnen höra t. ex.
syre (M = 16) och kol (M = 12).
Vid de kärnreaktioner, som man iakttagit, utsändas av den
bombarderade kärnan protoner, neutroner, a-partiklar, y-kvanta,
elektroner och positroner. Om nu kärnan är uppbyggd av protoner
och neutroner, som delvis sammanslutit sig till a-partiklar, är
utsändandet av de tre första partikelslagen lättförståeligt. Vad
y-strålningen beträffar, är denna en följd av en omgruppering av
partiklarna i kärnan, som. på det sättet gör sig av med ett
energiöverskott. Fenomenet är alldeles analogt med t. ex.
röntgenstrålning från atomens elektronhölje, när detta blivit stört.
Vad beträffar utsändandet av elektroner och positroner, så
behöver detta icke betyda att dessa partiklar normalt finnas i
kärnan. Det är sannolikast att de bildas just i det ögonblick då
de utsändas. Man antager alltså att en proton kan övergå till en
neutron under utsändande av en positron, som då övertager
protonens laddning:
Omvänt kan en neutron förvandlas till en proton, och härvid
utsändes en elektron:
Om man gör vissa sannolika antaganden om de krafter som verka
mellan en proton och en neutron och mellan två protoner och två
neutroner inbördes, kan man beräkna den (negativa) potentiella
energi, som finnes i en atomkärna, bestående av P protoner och
N neutroner. För de lätta kärnorna finner man då att den
potentiella energien är ett minimum, d. v. s. kärnan har den stabilaste
strukturen, om antalet protoner och neutroner är lika stort.
De lätta kärnorna ha ju också i regel atomvikter M i närheten av
2 Z. — Hos de tunga kärnorna, som ha stor kärnladdning, gör sig
däremot repulsionen mellan protonerna mycket kraftigt gällande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
