Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fasta lösningar med variabelt atomtal i elementarcellen av docent Gunnar Hägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lanrumslösningar bilda ett fast skelett och att i samband därmed
förändringar i syreionantalet äro ovanliga. Mellanrummen i
spinellgittret äro ej heller så stora att en inlagring av syreioner är
antaglig. Nyare mätningar av fasens dimensioner och täthet vid
olika sammansättning (17, 18) visa också att så ej är fallet. Vid
bildningen av den fasta lösningen utbytas magnesiumioner mot
aluminiumioner men genom att totala antalet kationer samtidigt
minskas behålles den positiva laddningen oförändrad.
Syreio-nernas antal är hela tiden konstant. Man har alltså här att göra
med ett stabilt syreionskelett (kubiskt tätpackat), i vars
mellanrum ett föränderligt antal kationer befinner sig. I y-Al203 är
1/9 av de ursprungliga kationlägena obesatt och elementarcellen
innehåller således i genomsnitt 211/z Al+3+32 O-2.
Bruni och Ferrari ha nyligen diskuterat förhållandena vid de
fasta lösningarna av MgCl2 i LiCl (19). I båda strukturerna bilda
klorionerna ett kubiskt tätpackat gitter, i vars mellanrum
kationerna befinna sig. Om man utelämnar vartannat av de
kationlager, som bilda rät vinkel med en trigonal axel i LiCl, erhålles en
struktur av MgCl2-typ. Lösningarna av MgCl2 i LiCl äro
följaktligen typiska mellanrumslösningar. Bruni och Ferrari anse detta
bero på att anionerna på grund av sin relativa storlek
huvudsakligen bestämma gittrets karaktär.
I inledningen till denna uppsats nämndes att Zambonini
redan tidigt påvisat fasta lösningar mellan vissa salter
(huvudsakligen molybdat och volframat) av Ca, Sr, Ba och Pb och
motsvarande salter av sällsynta jordartsmetaller. Dessa lösningar ha
senare undersökts röntgenografiskt av Zambonini och Levi (20).
Ehuru dessa undersökningar ej ha klarlagt karaktären hos de fasta
lösningarna, måste man antaga att de utgöras av
mellanrumslösningar, i vilka ökningen av de trevärda kationernas koncentration
åtföljes av en minskning av totala antalet kationer.
Lösningarna av YF3 i CaF2 äro däremot möjligen ett av de få
exemplen på en variation av antalet anioner. De tillgängliga
uppgifterna på elementardimensioner och täthet äro ej tillräckliga
för att bestämt avgöra denna fråga, men analogien med paret
PbF2 och BiF3, som undersökts av Hassel och Nilssen (21),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
