Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temperaturområdets senaste utvidgning mot absoluta nollpunkten av fil. lic. Erik Ingelstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
netismen ansågs ju redan av den nu klassiska LANGEViNska teorin
vara betingad av förkandenvaron av elementarmagneter, som
under inflytande av det yttre magnetfältet riktades i detta,
kvantitativt så som den med teorin förbundna lagen utsäger. Den
ökade kännedomen om atombyggnaden ock kvantteorins
tillämpning ha sedan bestyrkt och fördjupat denna uppfattning och
modifierat dess teori. För att komma till en utsago om
temperaturändringarna vid en förändring av detta magnetiska tillstånd kan
man göra en enkel entropibetraktelse. Vi tänka oss så, att en
paramagnetisk substans uppmagnetiseras, och att denna process
sker någorlunda momentant. Den är då att betrakta som
adiabatisk, och kroppens entropi förblir oförändrad. I entropin ingår
som vanligt ett belopp, som tillkommer värmerörelserna inom
kroppen, och dessutom en del, som beror på det magnetiska
tillståndet. Då kroppen uppmagnetiseras, d. v. s.
elementarmagneterna ordnas, så minskar det entropibelopp, varmed magnetismen
bidrager — ty entropin är måttet på tillståndets sannolikhet och
därmed på graden av oordning, vilken här minskar. Denna
minskning måste då för att totalentropin skall vara konstant
kompenseras av en ökning i den del, som kommer på värmerörelsen:
temperaturen stiger. Vi förutsätta anordningen vara sådan, att
den nu frigjorda värmemängden kan bortföras och därmed
substansens temperatur bringas att sjunka till utgångsvärdet, under
det att det pålagda fältet får vara kvar. Då detta är nått, tages
fältet bort, provet avmagnetiseras. På analogt sätt som nyss
finna vi, att denna avmagnetisering bar en temperatursänkning till
följd. — Väljes utgångstemperaturen i den lägre delen av
heliumområdet, når man genom ett så anordnat temperaturfall in i det
nya området närmare absoluta nollpunkten.
Efter Meissner återges den enkla termodynamiska lag, som gör
reda för vad vi nu i ord uttryckt. Vi betrakta en magnetiserbar
substans av susceptibiliteten X och för enkelhetens skull mängden
1 mol, som må ha volymen V. Det yttre magnetfältets styrka
benämnes H. Vidare betecknas på gängse sätt värmemängden
med Q, entropin med S, specifika värmet (vid konstant
fältstyrka och tryck) med 0Pt H ock temperaturen med T. Trycket p
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
