Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temperaturområdets senaste utvidgning mot absoluta nollpunkten av fil. lic. Erik Ingelstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilka värden ge vår slutformel följande utseende:
iT=–L°±-kz.dH
Ur denna formel erhålles omedelbart kännedom om en del
villkor, som böra vara uppfyllda, om den magnetokaloriska metoden
skall åstadkomma en temperatursänkning av betydenhet. I
anslutning till den skola vi nu ägna något närmare uppmärksamhet
åt de för försöken viktiga teoretiska frågorna.
Susceptibiliteten. Låt oss börja med den magnetiska storheten.
Vi önska realisera ett stort positivt värde på derivätan dT/dH,
och detta betyder, som synes av formeln, en stor negativ derivata
av susceptibiliteten med avseende på temperaturen. Att man
bland arterna av magnetism är hänvisad till paramagnetismen,
vilket med hänsyn till vad vi redan sagt om förloppets mekanism
är fullt klart, ligger även uppenbart i formeln.
Diamagnetismen med sin skilda natur är approximativt
temperaturoberoende. De paramagnetiska ämnenas susceptibilitet däremot ha
ett viktigt och väl studerat temperaturberoende, vilket som
bekant med god approximation beskrives med den
Curie-Langevinska lagen % • T = konstant (för varje ämne).
För de magnetokaloriska försöken är det, som vi skola se, av
stor vikt att känna hur noggrant denna CuRiEska lag gäller i det
lägsta temperaturområdet. Fullkomligt sträng giltighet har den
egentligen endast för fria atomer, vilkas orientering i
magnetfältet beror av enbart denna yttre kraft. För gaser är detta villkor
mycket nära uppfyllt, för atomer som äro bundna i ett
kristallgitter endast med mera vidsträckt approximation. Där måste
man nämligen ta hänsyn till växelverkningar atomerna
sinsemellan, antingen som den enskilda atomens påverkan av
grann-atomernas magnetiska moment eller av kristallgittrets elektriska
fält (inre STARK-effekt). Sådana störningar ge sig tillkänna som
avvikelser från den CuRiEska lagen mot de låga temperaturerna.
— Ett första villkor för att ett paramagnetiskt ämne skall giva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
