Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temperaturområdets senaste utvidgning mot absoluta nollpunkten av fil. lic. Erik Ingelstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägre, ju lägre 6m är, en sak som man är beredd att rent
resonemangsvis gå med på. Vill man nå låga temperaturer, skall ett
ämne med lågt dm användas. Den kanske allra viktigaste delen
av det experimentella arbetet är därför att klarlägga dessa frågor.
Vore förloppet kos såväl susceptibiliteten som det specifika
värmet med temperaturen känt, så skulle man kunna integrera
den formel, som kärleddes i början. På långt när så klarlagda
äro emellertid ej förhållandena. Kurti och Simon, vilkas
undersökningar vi skola återkomma till, ha dock härlett en formel under
vissa förutsättningar om störningarnas natur. Om provet
avmagnetiseras från ett fält med styrkan Hb så att efteråt endast ett
obetydligt fält är kvar, sjunker temperaturen Tb till en
sluttemperatur Ts, bestämd av:
Ts k nm 14.9 em v
r = —— ’ jf~ = ~~r ’ Tf~ {Hö i kilo-gauss
iö g-ftB ti b g ti b
där [iB är Bohrmagnetonen och g Landéfaktorn för den
ifrågavarande jonen. Vi se, att 0m och Hb ingå i uttrycket för
temperaturkvoten så som är att vänta.
ÖVERSIKT ÖVER HITTILLS NÅDDA RESULTAT.
Metoden angavs som sagt redan 1926, men arbetena att
experimentellt utnyttja uppslaget tyckas icke ha kommit i gång med
tillräckligt stor energi förrän betydligt senare. Under och efter
år 1933 ha emellertid arbetena på flera håll varit framgångsrika,
och betydelsefulla resultat ha följt varandra i rask takt.
Det första meddelandet kom 1933 från Giauque, som varit med
om att angiva metoden, att han tillsammans med Mac Dougall
vid Californiauniversitetet nått till ungefär 0.25 grader med
användning av gadoliniumsulfat. Ganska kort därefter meddelades
från köldlaboratoriet i Leiden, att man där påbörjat arbeten på
området. Självfallet hade forskarna vid detta laboratorium stora
resurser att göra en framgångsrik insats, tack vare såväl sina
bekväma anordningar för förkylning av proven och överhuvudtaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
