Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temperaturområdets senaste utvidgning mot absoluta nollpunkten av fil. lic. Erik Ingelstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligga vid låg temperatur. Nu finns det verkligen här orsaker till
sådana små energidifferenser. En elementarmagnet, som befinner
sig i ett aldrig så svagt yttre fält, intager, åskådligt sett, vissa av
kvantvillkor bestämda riktningar i förhållande till detta — vi
känna förhållandet från zeeman-effekten. Så måste även vara
fallet i de till kristallgittret hörande fält, vilkas karaktär nyss
antyddes vid diskussionen om den magnetiska storheten. Vid
dessa olika orienteringar innehar elementarmagneten-jonen skilda
energivärden, vilkas differens nu må identifieras med U. Med
kännedomen om jonens grundtillstånd är även multipliciteten
hos dessa riktningar bekant.
Det visar sig, att dessa energidifferenser ha sådan storlek,
att de temperaturer, vid vilka den motsvarande puckeln i sp.
värmet uppträder, falla inom området strax nedanför heliumområdet
och ännu lägre. Belägenheten hos detta anomaliområde för ett
visst paramagnetiskt ämne beskrives genom ett temperaturvärde
av angiven innebörd; det har benämnts karakteristisk temperatur
och betecknas oftast 0m.1 Den är att fatta främst som en empirisk
storhet, alldenstund teorin ej alls kan ge den kvantitativt.
Viktigt i fråga om den sak vi nu intressera oss för är, att en
sådan anomali gör sig märkbar redan vid temperaturer som ligga
långt över den karakteristiska. Undersöker man sp. värmet för
någon paramagnetisk substans i heliumområdet, kan det hända att
man redan där varseblir en avsevärd stegring i dess värden mot
lägre temperaturer. Så visade sig vara fallet hos den substans, som
först kom att undersökas på den magnetiska värmeeffekten,
nämligen gadoliniumsulfat. Man kunde ur kurvans förlopp beräkna
storleken av den karakteristiska temperaturen och kom till
värdet 0.26 grader.
Den karakteristiska temperaturen hos en paramagnetisk
substans är en för dessa försök fundamental storhet, ty den säger det
allra mesta om substansens användbarhet för åsyftat resultat. Den
sluttemperatur, man ernår, är vid i övrigt oförändrade förhållanden
1 Man bör noga skilja detta em från den karakteristiska temperatur e,
varmed man ofta beskriver hv/k i den DEBYEska lagen. Bäst vore väl att ge
dem alldeles skilda benämningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
