Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temperaturområdets senaste utvidgning mot absoluta nollpunkten av fil. lic. Erik Ingelstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURU MÄTAS TEMPERATURERNA?
På grund av gasernas oerhört ringa koncentration vid dessa
låga temperaturer är det — lika litet som någon ytterligare
avkylningseffekt längre kunde erhållas med dem — uteslutet att
använda någon på mätning av gastryck grundad metod att
bestämma temperaturerna. Men därmed är det också tydligt, att
den temperaturskala, som man på något annat sätt kan fastställa,
icke är grundad på den ideella gasens trycklag. I vilken mån
resultaten av de indirekta metoder som tillgripits kunna betraktas
som termodynamiskt riktiga, skola vi återkomma till.
Man kan tänka sig att mäta andra temperaturberoende storheter
än gastrycket, såsom termisk utvidgning, specifikt värme,
termoelektriska kvantiteter e. d. Vissa av dem äro emellertid ej
användbara, enär de icke följa någon teoretiskt säkert utredd lag, och
dessutom äro de ifrågakommande temperaturvariationerna i de flesta
fall för små för att medge önskad noggrannhet åt bestämningen.
Den paramagnetiska susceptibiliteten själv är emellertid en
kvantitet som ändrar sig starkt med temperaturen i detta område.
Om den vidare även här någorlunda strängt eller med kända
korrektioner följer sin ideella lag, CuRiE-lagen, har man
betingelserna uppfyllda för att denna storhet skall vara användbar för
en god temperaturbestämning. Principen för alla hittills gjorda
mätningar av temperaturer under heliumområdet har varit att
mäta % hos just det prov, man använt för att åstadkomma
avkylningseffekten, och därur beräkna T.
Nu känner man ju a priori icke huru strängt CuRiE-lagen gäller
i det nya området. Att avvikelser äro att vänta, ha vi redan
anfört. Den enda antydan om funktionsförloppet man utan ingående
undersökningar kan få är genom att undersöka (x, T)-beroendet
så långt ned som möjligt i heliumområdet, och där givetvis med
hjälp av gastermometriska metoder. Den framkomliga vägen
sedan är att våga en extrapolation från sålunda erhållna värden
ned i det nya området. På så sätt blir den nya temperaturskalan
anknuten till gasskalan vid gränsen till heliumområdet. Värde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
