Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temperaturområdets senaste utvidgning mot absoluta nollpunkten av fil. lic. Erik Ingelstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas riktighet blir beroende av huru nära extrapolationen ligger
sanningen.
De kurvor, som kunna uppritas av produkten % • T mot T för
de använda substanserna i heliumområdet, äro nu verkligen
mycket föga avvikande från den horisontella linjen. I Leiden ha
undersökningar gjorts på ett flertal salter, och som exempel återge
vi figurerna 2 och 3. Kurvan för ceriumetylsulfat är som synes
exakt rätlinjig, och samma är förhållandet med det med så stor
framgång använda kaliumkromalun. För temperaturbestämningen
med ceriumfluoriden (fig. 3) har man använt den
extrapolationskurva, som är heldragen; den är lagd med en viss marginal för
Fig. 2. Susceptibilitetens
temperaturberoende hos
ceriumetylsulfat.
Fig. 3. Susceptibilitetens
temperaturberoende hos ceriumfluorid (enl.
De Haas, Wtersma, Kramers).
att säkerställa att de angivna temperaturerna skola utgöra en
övre gräns. Extrapolationerna se ju rent räknemässigt ut att vara
väl tillåtna.
För att bestämma susceptibiliteten ha tvenne metoder kommit
till användning, nämligen att mäta:
1) den ömsesidiga induktionen hos spolar, inom vilka den
magnetiska substansen är belägen,
2) den kraft, som den magnetiska kroppen är underkastad i
ett inhomogent magnetfält. Den utgör för M mol av substansen
(i övrigt samma beteckningar som ovan)
P = MVXH^.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
