Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temperaturområdets senaste utvidgning mot absoluta nollpunkten av fil. lic. Erik Ingelstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig, att denna gasmängd endast mycket långsamt förmådde
bringa ned provet till heliumbadets temperatur. Därför tillsattes
vid de senare försöken vätgas av ungefär 20 mm Hg-tryck.
Denna mängd väte ombesörjer effektivt värmeöverföringen ned till
ungefär 4°, då dess ångtryck blir försvinnande, varefter den ringa
mängden heliumgas får fortsätta avkylningen. Närvaron av det
sedermera i fast form befintliga vätet stör icke vid huvudförsöket.
Sedan väte- och heliumbehållarna fyllts, apparaten placerats
på sin plats mellan magnetens polskor och ångtrycket över
heliumbadet minskats så mycket som möjligt (pumpansatserna äro
antydda i figuren), pålägges det maximala magnetiska fältet.
Därefter får temperaturjärnvikt inställa sig. Temperaturförloppet
kontrolleras genom att använda vågen, och konstans i dess
belastning anger att jämvikten är nådd och temperaturen hos
provet detsamma som hos heliumbadet. Då börjar huvuddelen av
försöket. Fältet kopplas raskt ur, så när som på ett mycket
litet belopp (några hundra gauss), som användes som mätfält.
Den avmagnetiseringen åtföljande avkylningen av provet ger sig
tillkänna som en stor ökning av kraften, vilkens storlek nu
observeras med jämna tidsmellanrum. Det första värdet är alltid
det största, d. v. s. motsvarar den lägsta temperaturen. Denna
håller sig emellertid sedan ej ens tillnärmelsevis konstant utan
stiger ganska raskt. Efter 2 minuter kan den sålunda ha gått upp
till det dubbla, och efter någon halvtimma är utgångstemperaturen
åter nådd, en punkt som man för övrigt behöver observera för att
evaluera försöksresultatet. Den relativt snabba uppvärmningen
förklaras av forskarna, och den angives bero dels på att
värmekontakten, alla försiktighetsmått till trots, är av betydenhet och
dels att den närvarande heliummängden kondenseras vid de låga
temperaturerna och därvid avger värme. Förhållandet tycks
vara, att på så sätt tillförda värmemängder, ehuru små, dock äro
betydande i förhållande till den mycket ringa substansmängd som
användes.
Vid sina senare försök ha De Haas och medarbetare också
övergått till en annan anordning. Större substansmängder ha använts,
t. ex. på 66 gram vid försöken med kaliumkromalun. Kryostaten i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
