Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temperaturområdets senaste utvidgning mot absoluta nollpunkten av fil. lic. Erik Ingelstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vågarmen genom att belasta med
kända massor; dimensionerna äro
sådana, att 1 amp. motsvarar
ungefär 11 grams belastning.
Flera minutiöst konstruerade
anordningar användes för att
uppbära själva
provet. Av vikt är
ju framförallt
att i möjligaste
mån nedbringa
värmeutbytet med de omgivande
apparatdelarna. Saltet, varav man i denna apparat
endast använde mycket små mängder,
omkring x/10 gram, infördes finpulvriserat i en
mycket tunnväggig glaskapsel, som
upphängdes i antingen ett ytterligare glasrör eller i
silkestrådar. I sin tur är detta fäst vid ett
omgivande, utvändigt försilvrat glashölje, som
kan tillsmältas. Provets kapsel har
gasförbindelse med detta större rum.
Upphängningen vid vågarmen består av en lång tunn
kvartsstav E.
Kapseln befinner sig i flytande helium, som
bringas till försökets utgångstemperatur,
ungefär 1°.3. Utanför heliumbadet finns en
mantel med ett skyddsbad av flytande väte.
Då provet införts, evakuerades först röret,
därpå insläpptes en mindre mängd heliumgas
(ung. 10-4 mm Hg vid rumstemperatur) för
att bilda den värmekontakt med heliumbadet,
som är erforderlig för att kyla provet,
varefter det igensmältes. Emellertid visade det
Fig. 4. De Haas och medarbetares första
anordning (1933)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
