Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temperaturområdets senaste utvidgning mot absoluta nollpunkten av fil. lic. Erik Ingelstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
turkonstans mycket sämre, och detta av båda de orsaker, som
vi nyss nämnt. För att förbättra villkoren, om man vill hålla kvar
en sådan temperatur, bör man kunna tänka sig att välja en
kryostatsubstans med en karakteristisk temperatur av denna storlek
eller om möjligt högre.
En annan praktiskt betydelsefull fråga för arbetet inom detta
område är huru förhållandena gestalta sig, när man utom den
avkylande substansen har en annan kropp att kyla ned för att
undersöka, t. ex. ett metallprov, vars elektriska ledningsförmåga
skall studeras. Det är tydligt, att sluttemperaturen blir högre än
i det fall, då man har saltet ensamt. Just på grund av de
paramagnetiska ämnenas specifika värme-anomali ger emellertid
ett tillblandat ämne utan sådan anomali ett mycket litet bidrag
till den totala värmekapaciteten, och därför har man att vänta en
sluttemperatur, som i de flesta fall är endast mycket obetydligt
högre än om saltet varit ensamt. För att ge ett begrepp om
storleksordningarna ha Kurti och Simon gjort en beräkning för lika
volymer av bly och ammoniumjärnalun: dessa kroppars entropier
vid 10,000 gauss förhålla sig till varandra ungefär som 1: 200.
Man kan sammanfattande säga, att den nya metoden är mycket
gynnsam för avkylning även av ett annat ämne än det
paramagnetiska saltet självt.
Av arbetsuppgifter inom det nya temperaturområdet ligger det
ju närmast till hands att söka utvidga kännedomen om sådana
effekter, som äro kända redan i heliumområdet. De metalliska
ämnenas supraledning är ett sådant fenomen. I Oxford har man
redan med framgång tagit upp den saken. Kurti och Simon ha
undersökt ett flertal metaller i ett temperaturområde ned till
0.05 grader. De metoder som härvid använts äro mycket
intressanta, men det faller utom ramen för denna uppsats att beskriva
dem. Vi återge endast resultaten. Tre metaller ha befunnits bli
supraledare i detta temperaturområde, nämligen zirkonium,
kadmium och hafnium med diskontinuitetstemperaturerna 0.70,
0.54 och 0.35 grader respektive. Däremot inträdde ej
supraledning för de metallprov, som undersöktes av guld, koppar, vismut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
