Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temperaturområdets senaste utvidgning mot absoluta nollpunkten av fil. lic. Erik Ingelstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Måhända visar sig den CuRiEska lagen vara tillfredsställande i
ett rätt stort område; i varje fall kommer funktionsförloppet att
asymptotiskt ansluta sig till att följa denna mot högre
temperaturer. Då väl denna lag bildats och avvikelserna från den äro
kända, har man endast att termodynamiskt lägga den till grund
för temperaturskalan. Härvid blir även mätning av
värmemängder grundläggande. Man kommer så till en termodynamisk
magnetisk temperatur skala.
I princip blir detta samma sak som då temperaturen definieras
ur den ideella gaslagen. Om analogin utföres, ha vi
motsvarigheten till de reella gasernas avvikelser från Boyles och
GayLussacs lagar i de avvikelser, som de olika salterna förete från den
ideella paramagnetismen. Susceptibiliteten kommer som hittills
att användas för mätning av temperaturerna i det nya området,
men vad som blir känt är korrektionerna till den riktiga skalan,
tack vare de då kända avvikelserna. Nu vet man icke mycket om
dessa korrektioners storlek mer än att de sannolikt bli större mot
lägre temperaturer.
Keesom har teoretiskt skisserat en metod att komma åt den
absoluta temperaturen utan kännedom om de magnetiska
egenskaperna, nämligen genom att realisera en kretsprocess, berörande
tvenne olika fältstyrkor och fältet noll och ur de därvid uppmätta
värmemängderna erhålla kvoten mellan slut- och
begynnelsetemperatur. Temperaturbestämningen skulle då återföras på
enbart kalorimetermätningar vid kännedom om en enda
temperatur (i det kända heliumområdet). Termometer behöves i det
lägre området endast för att kunna fastställa temperaturers
likhet.
Det finns verkligen en orsak att misstänka ett fel hos de allra
lägsta temperaturerna, för vilket även forskarna i regel reserverat
sig. Det har påpekats av såväl Debye som Kramers att vid den
låga temperaturen kan väntas uppkomma en ferromagnetisk
effekt. Det bör med andra ord finnas en Curiepunkt även hos dessa
ämnen, liksom för de vanliga ferromagnetiska, och denna punkt
vara belägen i detta låga temperaturområde, måhända vid några
hundradels grader. Finns en sådan, skulle en kurva som i figur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
