Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temperaturområdets senaste utvidgning mot absoluta nollpunkten av fil. lic. Erik Ingelstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 eller 3 ha en knyckpunkt, från vilken den skulle stiga starkt
mot lägre temperatur. Vi se, att de ur den extrapolerade kurvan
beräknade temperaturerna i så fall ha varit för extrema, för låga.
Det förefaller också, som om redan experimentella antydningar
funnes i samma riktning. Enligt Oxfordundersökningarna upphör
nämligen det härledda uttrycket för sluttemperaturen att gälla
exakt för de lägsta temperaturerna, och man mäter lägre värden
än de beräknade (dock ej hos det ämne, för vilket resultaten
åter-gåvos i fig. 6). Det sista låga Leidenvärdet är ej direkt jämförbart
med data ur Oxfordresultaten, då det uppnåtts med hjälp av ett
utspätt salt, för vilket, som nämnts, växelverkningarna hos
atomerna kunna vara mindre och därför avkylningseffekten större.
Detta värde står därför t. v. utan kontrollerande samband med
övriga mätningar. De antydda vidare undersökningarna framstå
i detta sammanhang som särskilt nödvändiga.
Då denna uppsats gjorts färdig, anländer (okt. 1935) en ny
publikation från Kurtt och Simon, som innebär ett bidrag till
denna konsolidering. Specifika värmets funktionsförlopp hos ett
paramagnetiskt salt, som använts för avkylningsförsöken
(ammoniumjärnalun), har undersökts ned till ungefär 0.03 grader. Genom
att kombinera dessa data med de förut kända magnetiska kan man,
trots att de temperaturer vari funktionerna äro uttryckta äro
extrapolerade med CuRiElagen (här indicerade), erhålla den
termo-dynamiskt riktiga temperaturen, nämligen som
dU
Derivatan i täljaren är ju det bestämda sp. värmet, och
nämnarens är bestämd genom magnetiseringsförsöken. Den redan gjorda
mätningen har ej medgivit någon större noggrannhet, men dess
resultat är ändå mycket intressant: över 0.10 grader skiljer sig
ej T’ från T över mätfelen, vid 0.06 grader är T’ ungefär 10 %
för låg mot T, och denna tendens stiger mot lägre temperatur.
Samma erfarenhet har ungefär samtidigt gjorts av Giauque
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
