Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temperaturområdets senaste utvidgning mot absoluta nollpunkten av fil. lic. Erik Ingelstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och MacDougall med gadoliniumfosfomorybdat. Dessa resultat
styrka de nyss refererade antydningarna att
temperaturangivelserna ur CumElagen äro för låga. — Specifika värme-kurvan visar
två skilda anomaliområden, som tillskrivas de båda olika
störningarna, nämligen inre stark-effekt och magnetisk effekt från
grannatomer, varav den senares är belägen vid lägre temperatur.
Det påpekas, att det är denna störning, som kan nedbringas genom
att använda utspädda salter, och att de samlade erfarenheterna
från Leiden och Oxford giva stöd härför.
Även om sålunda vissa av de vunna resultaten ännu ej äro
slutgiltigt tydda — det är ju pionjärarbetenas vanliga öde att
efterföljas av den grundliga genomarbetningen — står det dock
fast, att det är ett mycket stort temperaturområde, på åtminstone
två tiopotenser räknat i Kelvingrader, som nu gjorts tillgängligt
för forskning. Man har numera att räkna med tre områden av
temperaturskalan med sina skilda metoder att definiera
temperaturen: det centrala gasområdet, det högre, där strålningslagarna
måste tillgripas, och slutligen det lägre, vars karaktär vi här
sökt beskriva. Det med laboratoriemetoder tillgängliga
temperaturintervallet sträcker sig från vakuumgnistans tio- eller
hundratusen grader ned till de hundradelsgrader, som nu uppnåtts. De
säkert viktiga frågor, som ännu dölja sig inom detta lägsta område,
torde snart komma på dagordningen, ty arbetena att utforska det
gå för närvarande raskt framåt.
Hänvisning till den viktigaste litteraturen.
Allmänt:
P. Debye, Ann. d. Phys. (4) 81, 1154, 1926.
W. F. Giauque, Journ. Amer. Chem. Soc. 49, 1864, 1927.
H. A. Kramers, Proc. Acad. Sc. Amst. 32, 1189,1929; 33, 359,1930;
Leipziger Vorträge 1933, sid. 43.
W. Meissner, Phys. ZS. 35, 303, 1934 (översiktsartikel).
P. Debye, Phys. ZS. 35, 923, 1934 (föredrag inför 10:e tyska fysiker-
och matematikerkongressen).
W. H. Keesom, Physica 2, 805, 1935.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
