Kosmos / Band 13. 1935 / 213 Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den elektrolytiska dissociationsteorien av docent Erik Larsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DEN ELEKTROLYTISKA

DISSOCIATIONSTEORIEN.

Av Erik Larsson.

I »Kosmos» för år 1924 publicerade S. Arrhenius en uppsats
om »Den elektrolytiska dissociationsteoriens nyaste framsteg».
Dissociationsteorien befann sig vid denna tid i en kritisk period.
Dess grundföreställningar om syrors, basers och salters
elektrolytiska dissociation ansågos fortfarande vara riktiga, men man
hade framfört allvarliga anmärkningar mot det sätt, på vilket
man beräknade elektrotyternas dissociationsgrader. Detta gällde
särskilt de starkare elektrolyterna. Man hade mycket tidigt
funnit, att de dissociationsgrader, som man beräknade för starka
elektrolyter ur ledningsförmågedata, osmotiska data och
elektromotoriska data, stämde dåligt överens med varandra samt att de
vid användning av massverkningslagen på dissociationsjämvikter
sällan gåvo en av elektrolytkoncentrationen oberoende
jämviktskonstant. I början ville man tyda dessa resultat såsom
försöksfel. Allteftersom försöksmetodiken förfinades och det
experimentella materialet utökades, kunde en dylik tolkning icke längre
tolereras. Men man kunde icke få en annan godtagbar i stället.
Så skapades slagordet »de starka elektrolyternas anomali» såsom
ett uttryck för mycket oförklarbart i de starka elektrolyternas
förhållanden.

Efter en trevare 1909 kom Bjerrum 1916 med sin hypotes om
de starka elektrolyternas fullständiga elektrolytiska dissociation.
Enligt denna skola de starka elektrolyterna, främst saltsyra,
salpetersyra, alkalihydroxiderna samt alkalisalterna, i lösning vara
praktiskt taget fullständigt elektrolytiskt dissocierade. Att ingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>