Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den elektrolytiska dissociationsteorien av docent Erik Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av de brukliga metoderna för bestämning av dissociationsgrader
ger fullständig dissociation, förklarades av de mellan jonerna
verkande elektriska krafterna, vilka skulle förorsaka en
minskning i jonernas vandringshastigheter, osmotiska tryck samt
aktivitet. Den klassiska dissociationsteoriens målsmän kunde icke
förneka, att skäl för antagande av större dissociationsgrad än
tidigare förefunnos. Frågan var blott, om man skulle våga sträcka sig
till fullständig dissociation. Arrhenius syntes för sin del vilja
besvara denna fråga med nej. Dock hade Debye och Huckel
1923 publicerat ett arbete, i vilket de beräkna en fullständigt
dissocierad elektrolytlösnings osmotiska tryck och aktivitet samt
visa att de teoretiskt beräknade värdena väl stämma med de
experimentellt funna, så länge vi hålla oss till de utspädda lösningarna.
Då Arrhenius skrev ovannämnda uppsats, var Debye-Huckels
arbete relativt nytt, och det var svårt att göra sig en föreställning
om dess betydelse. De föreställningar om tillståndet i
elektrolytlösningar, som utformats i detta arbete, visade sig snart vara
mycket fruktbärande. De resulterade i en livlig teoretisk och
experimentell forskning berörande olika områden inom
dissociationsteorien. Äldre mer eller mindre olösta problem togos upp till
förnyad behandling, nya problem diskuterades och förut okända
fenomen upptäcktes.
När jag nu i det följande skall försöka ge en bild av denna
utveckling, så vill jag förutskicka, att jag måste inskränka mig
till några få huvudproblem. Det är det oerhört stora materialet,
som motiverar detta.
BEGREPPEN OSMOTISK KOEFFICIENT, AKTIVITET OCH
AKTIVITETSKOEFFICIENT.
Vi tänka oss en blandning av olika slags molekyler eller joner:
0, 1, 2.....i.
I denna blandning antaga vi, att ämnet 0 förefinnes i övervägande
mängd, så att detta kan betraktas såsom lösningsmedel och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
