Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den elektrolytiska dissociationsteorien av docent Erik Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De här återgivna deduktionerna ha gjorts under antagande av
att jonerna kunna antagas vara punktformiga. I realiteten är
detta villkor icke uppfyllt. Varje jon har en verkningssfär, inom
vilken inga andra joner finnas. Tager man hänsyn till denna, så
skall man emellertid finna att ovanstående enkla formler för
aktivitetskoefficienter och osmotiska koefficienter komma att gälla för
utspädda lösningar. Vid högre koncentrationer komma
jondimensionerna att förorsaka något mindre värden för — log fi och 1 — g.
Inom detta gebit komma också andra inflytanden att göra sig
gällande. Som exempel kan nämnas ändring av lösningsmedlets
dielektricitetskonstant vid elektrolyttillsats, associationseffekter,
hydratation och eventuell bildning av odissocierade molekyler.
Försök att teoretiskt behandla dylika effekter ha gjorts från olika
håll (Debye, Huckel, Bjerrum, Muller, Gronwall, La Mer,
Sandved). Resultatet har blivit mer eller mindre komplicerade
formler, innehållande ett antal konstanter, vilkas värden måste
härledas ur de experimentellt bestämbara aktivitetskoefficienterna
och vilka icke kunnat i någon större utsträckning kontrolleras
genom mätningar av andra slag. En överensstämmelse mellan
försök och teori bör därför icke tagas som säkert bevis för teoriens
riktighet. Det skall här påpekas, att de teoretiska
undersökningarna ge vid handen, att de experimentellt bestämda — log ft kunna
vara både högre och lägre än de enligt Debye-Huckels
gränsformel beräknade.
NÅGRA EXPERIMENTELLA RESULTAT ANGÅENDE
OSMOTISKA KOEFFICIENTER.
För experimentell bestämning av osmotiska koefficienter
använder man vanligen ångtrycks-, fryspunkts- och kokpunktsdata.
De beräknade osmotiska koefficienterna visa vid lägre
koncentrationer god anpassning till den teoretiska formeln. Fig. 1 visar
grafiskt några bestämningar för några 1,1-elektrolyter i vatten.
Som ordinata har valts 1 — g, som abskissa saltkoncentrationen
(kvadratrotsskala). Den räta linjen representerar den teoretiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
