Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den elektrolytiska dissociationsteorien av docent Erik Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi inse nu utan vidare, att —log//Wc; ocn därmed klorvätets
aktivitetskoefficient bliva riktiga, då dessa storheter härledas ur
de felaktiga — log fH och — log fcl.
EN ELEKTROLYTLÖSNINGS UTSPÄDNINGSVÄRME.
Vid utspädning till oändligt stor volym av en lösning, som
endast innehåller molekyler, mellan vilka inga krafter äro
verksamma, erhålles icke någon värmetoning. Helt annat blir förhållandet
vid elektrolytlösningar. Denna värmetoning, utspädningsvärmet,
kan teoretiskt beräknas med användning av
Debye-Huckel-teorien. Gången i beräkningen kan vara följande. Med
utgångspunkt från de individuella jonaktivitetskoefficienterna,
bestämda av (19), beräkna vi först det arbete, som maximalt kan
vinnas vid isoterm och reversibel utspädning till oändligt stor
JcTx*
volym. Man finner detta arbete vara — för varje kbcm av
12tt
lösningen. Med användning av Gibbs-Helmholtzs formel leder
detta till ett utspädningsvärme U pr kbcm lösning:
’<*» !7__*£(,+ *«?
För en 1,1 -elektrolyt blir utspädnings värmet Q, räknat i gr. kal.
per mol:
(29) n__0.*3**Nx/ 8ns»N I TdD0\y-
Utspädningsvärmet skall alltså variera lineärt med
kvadratroten ur elektronkoncentrationen. Fig. 4 visar de experimentella
värdena för några 1,1-elektrolyter. I figuren äro inlagda två
teoretiska kurvor, vilka beräknats med användning av dels Kockels
dels Drupes dielektricitetskonstanter för vatten. Vid avtagande
elektrolytkoncentration närma sig de experimentella värdena en
av de teoretiska kurvorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
