Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den elektrolytiska dissociationsteorien av docent Erik Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
molnets tjocklek samt jonernas ekvivalentledningsförmågor. För
en och samma elektrolyt är den omvänt proportionell mot dess
koncentration. Som exempel på stprhetsordningen kan anföras,
att relaxationstiden i en 0.0 l-m KCl-lösning är 5.5 • 10~9 sek.
Jonmolnet kring centraljonen är i regel symmetriskt utbildat
kring densamma. Då jonen’kommer in i ett svagt elektriskt fält,
börjar den att vandra. Centraljonen har därvid en
rörelseriktning, som är motsatt flertalet i molnet ingående joners. Resultatet
härav blir en osymmetrisk fördelning i jonmolnet, då nya
jonmoln icke hinna färdigbildas tillräckligt fort. Jonmolnet får på
jonens framsida en för stor täthet. På baksidan blir däremot
tätheten för låg. Detta måste tydligen verka bromsande på jonens
vandring. Dess hastighet blir mindre än den skulle vara, om inget
jonmoln funnits. Detta senare är ju fallet i oändligt utspädd
lösning. På grund av relaxationseffekten kommer alltså
ledningsförmågan att bliva mindre än vid oändlig utspädning.
Förutom relaxationseffekten verkar en elektroforetisk effekt
minskande på jonernas vandringshastigheter. Denna effekt
kommer till stånd på så sätt, att varje jon är omgiven av genom
jonens laddning orienterade vattenmolekyler. Dessa följa jonerna
vid deras vandring i det elektriska fältet. När centraljonen
därför vandrar fram, så kommer den att möta en ström av
vattenmolekyler, vilka äro orienterade kring jonmolnets joner. Detta
kommer att verka nedsättande på hastigheten.
Beräknar man ekvivalentledningsförmågan A för en
1,1-elektrolyt vid koncentrationen c, så finner man
/Qn A Å /0.818-106 . . 82.0 \ ,-
där An är ekvivalentledningsförmågan vid oändlig utspädning
och r] är lösningsmedlets viskositet. Första ledet i högra membrum
härrör från relaxationseffekten, det andra från den elektroforetiska
effekten. Denna formel visar, att ekvivalentledningsförmågan
varierar i utspädd lösning lineärt med kvadratroten ur
elektrolytkoncentrationen. Detta är ett resultat, till vilket redan
Kohlrausch kom på empirisk väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
