Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den elektrolytiska dissociationsteorien av docent Erik Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WIEN-EFFEKT ELLER FÄLTSTYRKEEFFEKT VID
ELEKTROLYTISK LEDNINGSFÖRMÅGA.
Jag framhävde i föregående avdelning, att jonerna tänktes
vandra i ett svagt elektriskt fält. I mycket starka fält bli
förhållandena annorlunda. Tag som exempel en 0.000 l-m
kaliumkloridlösning. I denna är relaxationstiden 5.5 -10-7 sek. och
jonmolnets tjocklek 3 • 10-6 cm. Jonmolnet har alltså praktiskt taget
försvunnit 10-6 sek. efter det att vi avlägsnat centraljonen från
dess mitt. Anlägga vi nu ett elektriskt fält på 100,000 volt/cm,
så är kaliumjonens hastighet i detta fält cirka 70 cm/sek. Under
den tid, som behöves för utbildning av ett jonmoln, rör sig
alltså kaliumjonen en sträcka, som är många gånger större än
jonmolnets tjocklek. Det är tydligt, att jonmoln icke hinna
utbilda sig vid dessa höga fältstyrkor. De kunna då ej heller verka
bromsande på jonernas vandring. Denna bör försiggå med samma
hastighet som i oändligt utspädd lösning. Den teoretiska
behandlingen ger som resultat, att elektrolytledningsförmågan skall stiga
med fältstyrkan och med stigande fältstyrka närma sig
gränsledningsförmågan vid oändlig utspädning. Denna gång i
ledningsförmågan har experimentellt kunnat verifieras. Effekten
upptäcktes av Wien och förklarades sedan teoretiskt av Debye.
DEBYE-FALKENHAGEN-EFFEKT I VÄXELFÄLT.
Denna effekt yttrar sig däri, att den elektrolytiska
ledningsförmågan för växelström är beroende av dennas frekvens. Om
frekvensen är liten i förhållande till inversa värdet av
relaxationstiden, så kommer den osymmetri i jonmolnet, som utbildas vid
strömgenomgång, att bliva praktiskt taget densamma som vid
stationära fält. Är däremot växelströmmens frekvens stor i
förhållande till ^, så kan en osymmetri i jonmolnet icke hinna
utbildas. Relaxationseffekten uteblir. På detta sätt ha vi att vänta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
