Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den elektrolytiska dissociationsteorien av docent Erik Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss en med stigande frekvens stigande ekvivalentledningsförmåga
kon elektrolytlösningen. Inom ett område, där frekvens och
äro av ungefär samma storleksordning, kommer
ekvivalentledningsförmågan att bliva särskilt känslig för ändringar i frekvensen.
I 0.01-m, 0.00l-m ock 0.0001-m kaliumlösningar svarar detta mot
våglängderna cirka 1, 10 ock 100 meter resp.
SVAGA SYRORS DISSOCIATIOK
En syra HA antages elektrolytiskt dissocierad i vätejoner ock
anjoner. För dissociationsjämvikten gäller
massverkningsuttrycket:
(32) aE^A = K
a ha
där K är syrans termodynamiska dissociationskonstant. Den
klassiska dissociationsteorien kärledde denna ur mätningar av
syrans elektrolytiska ledningsförmåga. Härvid antogs, att
dissociationsgraden var förkållandet mellan de molekylära
ledningsförmågorna vid ifrågavarande koncentration c ock vid oändlig
utspädning:
(33) a =
Med de så erkållna dissociationsgraderna beräknades en
dissociationskonstant enligt formeln:
(34) ^- = KC.
1 — a
Den så erkållna konstanten kar jag kallat Kc, därför att vid dess
beräkning använts koncentrationer i stället för aktiviteter. Skall
denna beräkning vara riktig, måste dels (33) vara exakt uttryck
för dissociationsgraden, dels aktivitetskoefficienterna för syrans
joner kunna sättas lika med 1. Att dessa villkor äro
tillnärmelsevis uppfyllda vid så svaga syror som ättiksyra, framgår därav, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
