Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teoretiska föreställningar om atomkärnorna. Av professor O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egenskap är laddningen, som alltid utgör en hel multipel av den
minsta elektriska laddningen, elektronens laddning, blott att
alla de kända atomkärnorna ha positiv laddning, medan den
vanliga elektronens laddning är negativ. Antalet positiva
enhetsladdningar i en given atomkärna anger som bekant
motsvarande elements ordningsnummer i det periodiska systemet
och betecknas vanligen med bokstaven Z. Med några få
undantag känner man kärnor motsvarande alla möjliga heltalsvärden
på Z från 1 till 92. Till de flesta av dessa talvärden höra flera
olika kärnor, s. k. isotoper. Eftersom kärnladdningen så gott
som fullständigt bestämmer motsvarande atoms egenskaper —
på grund av elektronens lätthet i förhållande till kärnan spelar
massan endast en obetydlig roll för atomerna, som endast
innehålla en kärna, medan den har stor betydelse för molekylerna
— kan man förstå att det finns ett otal noggranna metoder i
och för dess bestämning. ,
Kärnans massa är underkastad en något mindre enkel
lagbundenhet än laddningen. Man brukar mäta den i en enhet,
som utgör 1/16 av den vanliga syreatomens massa. Denna enhet
är ungefär 1,800 gånger så stor som elektronens massa. Mätta
i denna enhet ligga alla kärnmassor förvånande nära hela tal,
varvid avvikelsen från hela tal med de nuvarande nogranna
masspektroskopiska eller bandspektroskopiska bestämningarna
dock är o fullt tydliga, oaktat de aldrig överstiga värdet 0.1.
Det hela talet, som enligt denna regel nästan anger kärnans
massa, kallar man dess masstal och betecknar det vanligen med
bokstaven A. Värdena på A sträcka sig från 1 till 238 med
ytterst få luckor. I åtskilliga fall har man olika kärnor med samma
masstal, s. k. isobarer. En kärna med atomnumrét Z och
masstalet A betecknar man med AZ. Stundom ersätter man Z med
motsvarande kemiska symbol, t. ex. J^H = deutonen.
Medan kännedomen om laddningen och massan följde med
själva upptäckten av kärnorna, har man först så småningom
kommit underfund med att kärnorna i likhet med elektronen ha
var sitt bestämda impulsmoment, som man brukar beteckna
som kärnans spin (av uttrycket »spinning electron»). Som enhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
