Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teoretiska föreställningar om atomkärnorna. Av professor O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för impulsmoment brukar man begagna storheten Ti = hfejt, där
A betyder Plancks konstant. Med denna enhet är elektronens
spinmoment 1/2, och kärnorna ha antingen heltaliga eller
halvtaliga spinmoment. Härvid gäller den regeln, att kärnor med
udda masstal ha halvtaligt spin, kärnor med jämnt masstal heltaligt
spin. Genom ett noggrannt studium av spektrallinjernås s. k.
hyperfinstruktur, ett fenomen, som uppkommer genom en
magnetisk växelverkan mellan atomernas elektroner och kärnan, har
man lyckats att bestämma spinmomenten för ett stort antal
kärnor, varvid man har funnit hel- och halvtaliga värden från
Ö till 9/2. I några fall har man lyckats att använda en annan
metod, som samtidigt säger något om kärnornas statistik,
nämligen undersökningen av vissa regelbundna intensitetsvariationer
i bandspektra från molekyler, som bestå av två identiska atomer.
Dessa intensitetsvariationer bero nämligen dels på kärnans
statistiska vikt i ett givet tillstånd, vilken bestämmes av spin —
nämligen av antalet enkla tillstånd, vari ett tillstånd kan
uppdelas, t. ex. i ett magnetfält —, dels på om två kärnor kunna
vara i samma enkla tillstånd (symmetrisk statistik) eller om en
sådan samvaro liksom för elektronerna är förbjuden
(antisymmetrisk statistik). Det har härvid visat sig att den
antisymmetriska statistiken går samman med halvtaligt spin, den
symmetriska med heltaligt spin, en regel, som man har skäl till att
antaga vara allmängiltig.
Vid studiet av hyperfinstrukturen har man även upptäckt, att
många kärnor ha ett magnetiskt moment; det är på dettas
växelverkan med elektronernas magnetiska fält, som denna effekt
väsentligen beror. Medan elektronens magnetiska moment är av
eh
storleken ^mc’ e ^r ^en muis^a elektriska laddningen, m
elektronens massa och c ljusets hastighet i tomrummet, äro
kärnornas magnetiska moment omkring tusen gånger mindre, d. v. s.
av en storlek, som motsvarar ovanstående formel, ifall man
ersätter e med kärnans laddning och m med kärnans massa. För
kärnorna stämmer emellertid en sådan formel aldrig
kvantitativt. Medan elektronens magnetiska moment, svarande mot dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
