Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teoretiska föreställningar om atomkärnorna. Av professor O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De nämnda erfarenheterna måste naturligtvis utgöra ett starkt
stöd för den uppfattningen, att kärnorna i motsats mot
elektronerna äro sammansatta system uppbyggda av enklare partiklar,
en uppfattning, som man redan hade kommit till genom de
nämnda heltalsreglerna beträffande kärnornas massor och
laddningar. Vi skola nu omtala försöken att förklara kärnans
egenskaper med hjälp av denna hypotes, varvid vi till att börja med
särskilt skola taga hänsyn till de yttre egenskaperna för att så
småningom även draga in kärnreaktionerna i betraktelserna. Vi
utgå därvid från det antagandet, att atommekanikens allmänna
lagar även kunna tillämpas på detta område. Senare skola vi
beröra frågan om detta antagandes berättigande och
svårigheter.
Först och främst gäller det då att taga reda på, vilka partiklar
som utgöra de sammansatta kärnornas grundbeståndsdelar.
Bara protoner kan det inte vara; därtill är laddningen för liten
i förhållande till masstalet. Till att börja med låg det nära till
hands att anta, att kärnorna utom protoner även innehålla
elektroner, som upphäva en del av de förras laddning. Sådana lämna
ju också kärnan vid ^-processerna. Men bortsett från att den
nuvarande kvantmekaniken inte ger den minsta fingervisning
om hur elektroner kunna bindas inom ett område av kärnans
ringa storlek, stöter denna uppfattning på svårigheter av
allvarlig och allmän natur.
Sålunda vet man att både elektronen och protonen ha
spinmomentet 1I2. Totala impulsmomentet hos ett system av
partiklar måste nu vara sammansatt av den algebraiska summan av
de enskilda partiklarnas spinmoment och det impulsmoment,
som härrör från partiklarnas rörelser kring den gemensamma
tyngdpunkten. Det sistnämnda impulsmomentet är alltid
heltaligt, det är ett allmänt kvantkinematiskt resultat. Summan
av spinmomenten åter blir tydligen heltalig eller halvtalig, allt
eftersom antalet partiklar med spin 1/2 är jämnt eller udda.
Detsamma gäller således om systemets totala impulsmoment.
Antalet protoner i kärnan skulle nu, ifall kärnan vore uppbyggd
av protoner och elektroner, vara lika med masstalet A, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
