Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teoretiska föreställningar om atomkärnorna. Av professor O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
negativa laddning, är negativt, d. v. s. riktat åt motsatt håll
mot dess impulsmoment, förekomma hos kärnorna både positiva
och negativa magnetiska moment. Som enhet för kärnornas
magnetiska moment brukar man begagna den s. k.
protonmagnetonen, som erhålles ur ovanstående formel om m ersattes med
protonens (vätekärnans) massa. Detta är emellertid icke värdet
på den verkliga protonens magnetiska moment, vilket enligt
mätningar av Stern, Rabi och medarbetare utgör ungefär 3
protonmagnetoner..
KÄRNORNA SOM SAMMANSATTA SYSTEM.
Vi ha nu omtalat kärnans säkert kända yttre egenskaper,
vilka, som vi ha sett, inte allt för mycket skilja sig från
elektronens. Ett helt nytt drag, som inte har någon direkt
motsvarighet vid elektronen, framträder emellertid vid de radioaktiva
fenomenen eller allmännare vid kärnreaktionerna. Som man vet,
är det här fråga om företeelser, som ha sin närmaste analogi
på molekylfysikens eller, om man vill, kemiens område. Som
ett slags övergång till detta område kan man betrakta
y-strålningen, som visar, att en atomkärna liksom en atom har en serie
stationära tillstånd, mellan vilka övergångar kunna äga rum
under utsändande av elektromagnetisk strålning, vilken här —
åtminstone så vitt man känner den — är mycket kortvågig.
Vidare har man den s. k. j8-radioaktiviteten, utsändandet av en
snabb elektron från kärnan, varvid den övergår till en annan
atomkärna med en enhet högre atomnummer, en företeelse, som kan
jämföras med den av Rosseland förutsagda, av Auger
upptäckta processen, där en atom med flera elektroner övergår till
ett tillstånd med lägre energi under utsändande av en elektron.
Slutligen har man a-radioaktiviteten och kärnreaktionerna, som
ha sin närmaste motsvarighet i molekylernas sönderfall och
reaktioner. Slutet av en sådan kärnreaktion blir ofta en instabil
kärna, som senare övergår till en stabil kärna under utsändande
av en elektron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
