Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teoretiska föreställningar om atomkärnorna. Av professor O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom att antaga neutroner och protoner som kärnornas
elementarpartiklar kunde skjuta frågan om kärnelektronerna och
neutrinos i bakgrunden. Möjligheten av ett sådant betraktelsesätt
ligger naturligtvis däri, att /3-processerna i allmänhet ha ringa
sannolikhet. Vi skola därför nu lämna denna fråga och vända
oss till den teori, som betraktar kärnorna som uppbyggda av
protoner och neutroner, och till vilken Heisenberg har lagt
grunden. Vi skola sedan återvända till frågan om jö-emissionen.
Som man vet, är neutronen en oladdad partikel, vars massa
ligger ytterst nära protonens. Man vet ingenting direkt om
neutronens spin, men erfarenheterna rörande kärnornas spin tydas
enklast, om man antar, att även neutronen har spmmomentet 1/2.
Likaså fordrar den ovannämnda regeln rörande kärnornas
statistik, att neutronen liksom protonen och elektronen har
antisymmetrisk statistik. Enligt kvantmekaniken har nämligen ett
system av dylika partiklar, som nämnt, heltaligt eller halvtaligt
spin, allt eftersom antalet partiklar är jämnt eller udda, och
motsvarande gäller om den symmetriska resp. antisymmetriska
statistiken. Dessa regler bli sålunda begripliga, om man antar,
att totala antalet protoner och neutroner i kärnan är lika med
masstalet.
Det första problemet vi nu möta är frågan, varför inte
kärnorna inklusive protonen och neutronen ha exakt heltaliga
massor. Det svar man ger på denna fråga beror på den
relativitetsteoretiska satsen, att en ändring av ett systems energi motsvaras
av en ändring av dess massa, vilken erhålles om energiändringen
divideras med kvadraten på ljusets hastighet. På grund av denna
sats skulle man vänta, att en stabil kärna har mindre massa än
summan av de partiklar den innehåller. Det är nu
tillfredsställande, att detta alltid är fallet. I de vanliga enheterna blir
sammanlagda massan av kärnans partiklar ungefär en procent större
än masstalet, och så stor massa har ingen sammansatt kärna.
Det relativt lilla värdet på denna s. k. massdefekt —
kärnmassans avvikelse från närmaste hela tal — i förhållande till
partiklarnas hela massa, innebär en stor förenkling för den
kvantmekaniska behandlingen av kärnproblemen. Detta betyder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
