Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teoretiska föreställningar om atomkärnorna. Av professor O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämligen att man i stor utsträckning kan försumma de av
relativitetsteorien betingade modifikationerna av de vanliga lagarna.
Mekaniskt talat medför detta nämligen, att partiklarnas
hastigheter — för så vitt man kan tala om en rörelse — äro små i
förhållande till ljushastigheten. Problemet om kärnans byggnad skulle
sålunda vara en regelrätt tillämpning av den orelativistiska av
Heisenberg och Schrödinger formulerade kvantmekaniken.
Svårigheten är emellertid att man ingen förhandskännedom har
om de krafter, som hålla kärnorna samman. Medan hela det
vanliga atomproblemet behärskas av de till elektronernas och
kärnornas laddningar bundna elektromagnetiska krafterna, räcka
dessa krafter, som givetvis spela en viss roll också för
kärnstrukturen, på intet sätt till för att förklara kärnornas stabilitet. För
att inse det måste vi veta något om kärnornas storlek. Genom
spridningsförsök med a-partiklar, protoner och deutoner har man
kunnat visa, att kärnan förhåller sig som en punktladdning ned
till mycket små avstånd, vid vilka betydliga ayvikelser från
Coulombs lag sätta in rätt plötsligt. Detta berättigar oss till
att tala om en kärnradie, vilken givetvis inte är alldeles
väldefinierad men dock, efter vad det förefaller, skarpare avgränsad
än atomernas radie. Den varierar mellan 2 till 3.10~13 cm för
a-partikeln till omkring 9.10—13 cm för den tyngsta kärnan,
urankärnan. I stort sett tycks kärnans radie vara proportionell mot
kubikroten ur masstalet, så att varje partikel upptar ungefär
lika mycket plats i olika kärnor, en regel som kan anses stödja
uppfattningen om kärnornas sammansättning av protoner och
neutroner. Det skall nämnas, att de anförda värdena på
kärnradierna även stämma med försöken över neutroners spridning
och infångning vid atomkärnor, som sätter in vid de nämnda
avstånden. Här har man den förenklingen, att verkan på långa
avstånd enligt CouLOMBlagen faller bort.
Vi kunna nu uppskatta den elektrostatiska energien hos
kärnan. Anta vi att laddningen Ze är jämnt fördelad över hela
kärnans volym och att kärnans radie är R blir denna lika med
^Z2e2/R. För a-partikeln ger detta, om man dividerar med c2
och omsätter till den’ vid atomvikterna använda massenheten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
