Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teoretiska föreställningar om atomkärnorna. Av professor O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan tidigare hade ju Gamow genom en vacker användning
av kvantmekaniken kunnat i stora drag förklara det märkliga
sambandet mellan a-partiklarnas hastighet och motsvarande
atomkärnas medellivslängd. I samband med de allmänna
stabilitetsfrågorna har man undrat, huruvida de tyngre kärnorna
kunna sägas innehålla färdiga a-partiklar på samma sätt som
en vätska består av molekyler, a-partikelns stora
bindningsenergi kunde tyda på att så var fallet. Emellertid innehålla ju
de tyngre kärnorna ett betydligt överskott på neutroner; och
då dessa extra neutroners bindningsenergi är ungefär lika stor
som bindningsenergien av partiklarna inom a-partikeln, är det
nog troligt, att de inom kärnorna befintliga grupperna av två
neutroner och två protoner avvika så starkt från fria a-partiklar,
att man knappast kan tala om sådana inuti kärnan.
2. KÄRNKRAFTERNA OCH ^-PROCESSERNA.
Som vi sågo, förde Heisenberg krafterna mellan protonerna och
neutronerna tillbaka på ett ombyte, där neutronen blir proton
och protonen neutron. Ett sådant ombyte för tanken på
^-processerna. Också antog Heisenberg, att neutronen skulle kunna
mista en elektron, varvid den skulle ge upphov till en proton.
Genom att förena detta antagande med Paulis neutrinohypotes’
har sedan Fermi utvecklat en konsekvent formell teori för
/?-processerna, som verkligen i stora drag kan göra reda för detta
egendomliga fenomen, som genom upptäckten av den inducerade
radioaktiviteten har visat sig vara en helt vanlig företeelse.
Härvid visade det sig som bekant, att positiva elektroner uppträda
lika ofta som negativa elektroner. Med hjälp av Diracs teori för
den positiva elektronen kommer detta av sig själv med i teorien
för /^-utsändningen.
Fermi jämför utsändandet av elektroner från kärnorna med
utsändandet av ljuskvanta från atomerna. Han antar sålunda
en kopplingsenergi mellan kärnans protoner och neutroner och
elektronerna, vilken samtidigt innehåller storheter, som beskriva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
