Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teoretiska föreställningar om atomkärnorna. Av professor O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
neutrinos, och som har en sådan form, att övergångsprocesser bli
möjliga, vid vilka en neutron övergår till en proton under
utsändande av en elektron och en neutrino. Likaså måste
naturligtvis den omvända processen vara möjlig: upptagandet av en
elektron och en neutrino, varvid en proton övergår till en neutron.
Den sistnämnda processen ger också en formell förklaring på
uppträdandet av positiva elektroner vid en del /3-processer.
Enligt Diracs teori för den positiva elektronen måste nämligen
världen vara uppfylld av elektroner i tillstånd med negativ energi,
och det ligger nära till hands att göra motsvarande antagande
om neutrinos. Den FERMiska kopplingsenergien ger därför en
möjlighet för processer, vid vilka en elektron med negativ energi
och en motsvarande neutrino upptagas av atomkärnan, varvid
en av dess protoner övergår till en neutron. Samtidigt får man ett
»elektronhål», som visar sig i form av en positiv elektron, och ett
»neutrinohål», som själv är en neutrino; denna har ju nämligen
ingen laddning.
För att närmare precisera kopplingsenergien begagnade sig
Eermi av relativitetskravet och lyckades verkligen att komma
fram till ett bestämt fast naturligtvis något hypotetiskt uttryck
med en enda obestämd konstant. I en senare av Uhlenbece:
och Konopinski införd modifikation av teorien, som bättre gör
reda för försöken, har konstanten (g) dimensionen energi x (längd)4.
Eör att få överensstämmelse med de experimentella
energi-fördelningskurvorna visade det sig, att man måste anta, att
neutrinons massa är betydligt mindre än elektronens, så att man
numera är böjd att sätta den lika med noll liksom fotonens
vilmassa. Konstanten g måste man sätta ungefär lika med 12 mc2
(hjMcy, där m är elektronens och M protonens massa. Denna
storlek är inte så överraskande, oaktat den är mycket liten, ty
längden ftjMc, som är något mindre än kärnornas dimensioner,
hör ju ihop med protonen, medan faktorn 12 mc2 ungefär
motsvarar de energier, som frigöras vid ^-processerna. Med dessa
antaganden har man uppnått en ganska god redogörelse för de stora
dragen av det experimentella materialet rörande ^-processerna,
vilket samtidigt betyder ett gott stöd för Paulis neutrinohypotes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
