Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kosmiska strålningen. Av fil. lic. Anna Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott en del av korpusklerna verka inom jonisationskammaren,
måste man dra den slutsatsen, att den energi, som kräves för att
utlösa en stöt, kan vara betydligt större och sannolikt uppgå till
1011 eV.
Makarna C. G. och D. D. Montqomery ha gjort observationer
över frekvensen hos stötar och skurar på olika höjd över havets
nivå. De använde vid sina mätningar en jonisationskammare av
50 liters rymd, fylld med kvävgas till ett tryck av 14.5 atm.
Iakttagelser gjordes på fyra orter med olika höjd över havet ända upp
till Pikes Peak (4,300 m ö. h.) . Över jonisationskammaren
anbringades en blyskärm. Antalet skurar ökades, allteftersom
avståndet till atmosfärens gräns avtog, och på de högst belägna
orterna kunde ett utomordentligt stort antal stötar iakttas.
Liknande iakttagelser ha samtidigt och fullt oberoende gjorts
även i Europa av Auoer, Leprince-Einguet och Ehrenfest
(Paris), som arbetat vid Jungfaujoch i Schweiz.
De senare publicera ett fotografi av en skur, där man kan iaktta
mer an 300 partikelspår. De ha beräknat antalet joner, som ett
dylikt knippe skulle kunna alstra i en stor jonisationskammare,
och funnit ett värde av ungefär 5 • 107.
LATITUDEFFEKTEN.
Såsom tidigare omtalats visa sig på Wilsonfotografierna över
den genomträrigande strålningen spår från joniserande partiklar
av många olika slag. Vi finna i skurarna relativt mjuka eller
energifattiga korpuskulärstrålar, som starkt krökas i de kraftiga
magnetfälten; vi finna också andra hårdare strålar, vilkas banor
äro nästan rätliniga även i de starkaste magnetfält, som vi med
konst kunna framställa. Skurarna äro påtagligen
sekundärfenomen, utlösta i materien, och man kan ställa sig den frågan, om
icke alla de fotograferade partikelbanorna likaledes äro spår av
sekundära strålar. Så länge som våra undersökningar måste göras
i atmosfären, där vi äro omgivna av materia, måste det alltid
kvarstå en viss osäkerhet, när det gäller att bedöma, om en stråle
är primär eller sekundär. För att få full visshet skulle vi behöva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
